vidare...

"Nu ska vi inte stanna kvar i det förgångnas ljuva dar, nej låt oss draga vidare"...






Ungefär så sjöng en kör i min ljuva ungdom.
Då fattade jag inte att de orden en dag skulle komma att betyda något speciellt för mig. Jag bara minns just de raderna. De kan poppa upp och klinga i mitt huvud då och då. Göra sig påmind om att så är det i livet.
Vi ska inte stanna kvar i något...

Efter en händelserik helg så börjar vi på en ny vecka.
I går kväll var jag så trött så jag stupade i säng redan innan klockan blivit 22.00 och jag sov i 10 timmar.
Det är minsann rekord av mig men ack så skönt det var...

Vi närmar oss juletider och det är en tid som alltid betytt något alldeles extra för mig.
Tänk att få vara hemma och pyssla i mitt eget hem och göra bara sånt som jag och vi mår bra av. Ingen stress, ingen press, inga måsten...




För allt det har vi lämnat åt sidan!
Jag vet, alla i t.ex. närmsta släkten tycker inte om det men så här mår vi bäst. Att vi får lite isolera oss i vår egen lilla vrå och bara tänka på oss själva och njuta av varandra en stund.
Jag tycker att vi ska satsa mera på att själva må bra än att tillfredsställa outtalade eller uttalade förväntningar på oss under juletiden. Det mår ingen bra av...


Så efter ork och förmåga kommer jag åtminstone att bara göra det jag vill och tror att jag kan inför högtiden.
Att få pynta och göra fint i vår egen lilla vrå av världen är alldeles tillräckligt för mig. Och om jag orkar så ska jag baka lite limpor och bröd men till det kommer jag troligen att få hjälp.

Pepparkaksbakningen har jag redan utlovats hjälp till - "bara jag gör den där goda degen" så...

Jag vill också tänka på dem som inte har det så bra som jag har det och därför kan jag ge lite av mitt överflöd till de hjälpbehövande i min närmsta stad. Mera än så behövs inte för att de kommande dagarna ska bli något att se fram emot...

Och sen kommer väntan på en ny vår...