tisdag 20 november 2012

när ger vi upp?

jag bara undrar...

Vad betyder "att ge upp" egentligen?
Ger vi upp när vi inte längre orkar utan accepterar att nu är det som det är?
Som t.ex. i mitt fall att inse att jag faktiskt har oerhörda svårigheter att gå numera och att jag gärna sitter i rullstolen även här hemma.
Är det att "ge upp"?

Visst ska vi kämpa in i det sista. Kämpa tills vi inte orkar mera. Försöka och försöka om igen. Så brukar jag göra. Men "ger jag upp" om jag gör allt det där jag ändå annars brukar göra men numera sittandes i en rullstol?

En del tycker kanske att det är så. Att jag trots allt kämpar för lite. Att jag borde försöka lite till.
Eller också är det så att dessa tankar finns i min egen hjärna och nu vill skylla på andra? Att det är jag själv som tror att jag "ger upp" om jag accepterar livets verkligheter...

Att "ge upp" är väl att sluta tro på livet. Att inte vilja försöka längre. Att tycka att allt är så illa att det inte längre är någon ide´ att ens försöka försöka...

Jag tror innerst inne inte att jag har "gett upp". Jag tror att jag försöker omprioritera mina försök och göra dem på ett annat sätt.

Det handlar ju om att spara på krafterna på ett vettigare sätt. Vi ska ju spara på allt ekonomiskt och det måste ju även detta bli i längden.

Mera ekonomiskt om jag kan fortsätta bo som jag gör och inte bara stapplar omkring med risk för att ramla och bryta benen av mig. Då blir det minsann dyrare...



Nej, jag vill fortsätta tro på livet!
Fortsätta tro på den Gud jag känt är med mig.

"Så vad jag än gör, vad jag än tar mig för vill jag aldrig släppa taget om den hand som Herren sträckt mot mig..." (Ingemar Johansson)

6 kommentarer:

  1. Nej det är inte att ge upp, det är att anpassa sig till hur livet ser just nu. Att omprioritera helt enkelt. Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Monika!
      Det är ju också så jag funderar innerst inne... men det är bara det att det sitter så lågt in i hjärtat!

      Radera
  2. Ge upp det är när man lägger sig ner och inte vill mer.
    Du bara omprioriterar så att du ska orka längre. Sedan är det ju skönt att veta att det finns en som bär oss.
    Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det!
      Det handlar om att jag ska lära mig att omprioritera på rätt sätt... Jag försöker så gärna hela tiden, men lätt är det inte! Kramar...

      Radera
  3. Hej!! Adina, det var länge sedan!! Jag tappade bort dej lite, höll själv en långa bloggpauser i flera repriser och en gångnär jag klickade på din länk så var du borta. Men du hade bara flyttat inser jag nu!! :)
    Att börja använda rullstol är inte att ge upp, det är ju ett hjälp medel, som gör att man orkar längre!! Så länge man fortfarande kämpar på och gör sitt bästa av situationen har man inte gett upp!! Kram från Carola

    SvaraRadera
  4. Hej själv!
    Jag vet inte riktigt hur det gått till men vi tappade tydligen bort varandra i cybervärlden! Men vi fortsätter kämpa var och en på vårt håll.

    Ha en bra advents- och juletid!

    SvaraRadera