adventstiden

börjar lida mot sitt slut...

Kan det bli så mycket mera adventslikt än så här?

Hur mycket den sen lider vet jag inte riktigt. Men man brukar ju säga så. Att tiden lider. Fast jag tror inte riktigt på det. Att det är tiden som lider.
Den bara går och går. Vi andra får hänga med. Och det är vi som får lida ibland...

Just nu vet jag inte om jag lider så värst mycket.
Jo, jag gör det faktiskt. Men jag försöker att inte tänka på det och se positivt på saker och ting.
Det är ju så mycket glädje nu kring advent- och jultiden. Jag blir som ett barn som gläds och fröjdar mig...

Ute har snön kommit. Hela trädgården är täckt med snö nu och vi får bara hoppas att snön smälter bort och solen tinar upp det frusna en dag snart.
Då får naturen och det vi hjälpt till med i den åter glädja oss.
Vi vet att den tiden kommer tids nog...

Om inte världen går under före det förstås.

I väntan på våren får vi glädja oss åt blommor inomhus..

Det trodde jag nästan att den skulle göra här ett tag. Jag fick vara med om den smärtsamma upplevelsen att mina ben inte bär mig just nu. Det var svårare än jag trodde att det skulle vara! Detta är en sorg som jag måste genomlida och jag vet att jag klarar det till slut. Så mycket stöd och uppmuntran som jag får från min omgivning så vet jag att jag kommer att klara det...





Pepparkaksbakningen fungerar ändå.
Limporna likaså. Och bröd och frukostsemlor lär vi också ska få bakat. Vi tar lite i taget så går det. Skinkan finns i frysen. Den som far i huset alltid steker natten till julafton. Och då får vi vakna till doften av nystekt skinka som vi äter på hembakta jullimpor.
Min dotter har upptäckt glädjen i att pynta och greja så huset blir även pyntat inför denna jul. Kanske en onödig sak men ack så roligt för hemtrevnadens skull...

Det blir en jul i år också!

För att inte såra någon med bruna pepparkaksgubbar kan man ju ha gitarrer i stället!

Om inte världen går under på fredag som någon tydligen förutspått. Fast inte gick den under 12.12.2012 heller...