onsdag 19 december 2012

snart jul

men ännu väntar vi några dagar...

Minns barndomens jular när vi ivrigt väntade på att få öppna julklapparna.
Det var ett traditionellt nöje att i smyg titta in i pannrummet där pappa "gömt" alla julpaketen. Jag är helt säker på att han visste om att vi brukade smyga oss dit...

En tradition var också att med häst och höskrinda på släde hämta hem hö från någon lada många kilometer hemifrån.
Det var innan traktorerna tog över hästens arbete.
När traktorn kom till huset dröjde det inte länge innan hästen försvann. Minns att vi hade en trogen arbetshäst som hette Putte.
Tidigare fanns även Lisa och Pekka i stallet. Pappa var egentligen ingen "hästkarl". Hästen var ett arbetsredskap för honom. Traktorn tog över det arbetet...

Nu hände det sig en gång att jag fick följa med på en slädfärd efter hö långt, långt hemifrån.
Om det var kring jultiden minns jag dock inte.
Men att det var snö, och mycket snö det minns jag!

Jag var kanske  5 - 6 år. Hade ännu inte börjat skolan.



På vägen till ladan gick det lätt.
Vägen var lite upplogad och det gick undan. Sen när höet var lastat på höskrindan skulle vi hem igen. Det var ett tungt arbete för Putte.
Hästen var stark och allt gick bra. Men nånstans på vägen skrämdes han av något och släden körde ner i diket.
Jag som satt ovanpå lasset (fastbunden för att inte ramla av) blev förstås rädd. Det som hände då glömmer jag aldrig...





Pappa sa till mig: "Var inte rädd! Du ska se att det går bra. Du kommer att klara dig..."

Så har det också blivit i mitt liv.
Om man inte är rädd  (och fast man är det ibland) så går det bra om vi bara fortsätter.

Det lärde pappa mig...

4 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag kommer också ihåg Putte från tidiga barndomen. Men Pekka hade min pappa något fotografi på som jag har sett. Jag minns att jag hade varit mycket bekymrad och ställt många frågor efter att Putte skickades till slakt. Är inte helt säker på om jag fick rätt information...

    Hälsningar, kusin Rut

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Hur det var med Puttes avfärd vet jag inte. Det har jag inget som helst minne av. Minns bara att han en dag var borta och att traktorn fick en allt större plats.
    Ha en God och Fridfull Jul!

    SvaraRadera
  3. Att ha en kärleksfull och klok pappa är en en fin gåva. Min pappa brukade säga till mej: Tro lilla hjärta tro! Det har styrkt och tröstat mej mången gång. Ha en bra avslutning på det gamla året och Ett Gott Nytt År till dej och de dina! Marina

    SvaraRadera