falskt alarm

visade det sig vara med våren...

Fast när jag tänker efter har det aldrig blivit vår i februari. Jag får nog allt lov att ha mera tålamod.
Under tiden som jag väntar på våren så stickar jag vantar.
Bra att ha för kommande behov...

Det vräkte ner snö för några timmar sen men nu börjar solen snart visa sig från en klarblå himmel. Sonen är ute och skottar bort snö från gårdsplanen. Skönt när ungdomarna växer upp och kan hjälpa till med olika uppgifter.
Själv sitter jag inne och är tacksam över att det kommer skidåkning på TV i dag igen...

Hur klarade kvinnorna sig förr i tiden när de inte kunde göra så mycket?



Jag har ju blivit beroende av både dator och TV för att få undan min dag. För att inte tala om den livsnödvändiga mobila telefonen...

När jag ännu var en mycket ung flicka hade vi en apparat på väggen hemma. Den vevade vi på och kom fram till en telefoncentral där en röst undrade vart vi ville ringa. Vi fick säga numret och kopplades dit. Ibland kunde dock telefontanterna (för de var alltid tanter!) säga att de vi ville prata med inte var hemma...

Hörde vi brandbilens kännspaka sirener kunde vi bara veva på telefonen och fråga tanterna i andra ändan var det brann. Praktiskt...

Men det var när jag var mycket ung det! Fast det var inte längre sen än på 1960-talet trots att det låter som om det vore så länge sen.
Nu för tiden brukar jag googla för att få reda på saker. Även det är mycket praktiskt...

Jag såg just en ekorre som skuttade över gräsmattan..