söndag 3 februari 2013

måndag i dag

och hela familjen är hemma...

Skogen och spåret väntar...
De unga har arbetat in en lördag var på sina skolor och därför får de vara hemma i dag. Även deras far är hemma och om jag förstått saken rätt så blir det en skidtur för dem alla vilket jag gärna unnar dem var och en...

Fast nog är det bra märkligt.
Jag som aldrig tyckte om att åka skidor sitter här och känner mig avundsjuk för att jag inte längre kan! Det kan ju inte spela någon roll för mig nu längre. Jag borde ju bara känna mig nöjd och glad för att jag får vara hemma och inte behöver slåss med skidorna och svettas i spåren.
Men se människan blir tydligen aldrig nöjd...

Lykliga människor i Afrika (Bild Mayvor Nyholm)
Det som en människa behöver är ju mat att äta, kläder att sätta på kroppen, ett hem att bo i och numera även det så viktiga arbetet som ger inkomster till allt detta. Fast när vi ser reklam i TV och annan media, och även på vår kära facebook så får jag den känslan av att vi borde behöva allt möjligt annat. Då borde vi se ut och bete oss på ett helt annat sätt än vad jag gör...


Jag duger som jag är!





Allt tycks ju gå ut på att jag ska vara missnöjd med min kropp och satsa på att börja se annorlunda ut. Banta, träna, motionera, skönhetsförbättra, spruta in Botox och annat för att fylla ut där det känns fel och är för smått eller för rynkigt osv. I stället för att lära oss att vi duger som vi är!
Jag brukar förvisso färga mitt hår rätt så ofta. Det gör jag för att må bra när jag ser mig i spegeln och inte ser allt för risig och hängig ut. Det är ju också en form av skönhetsförbättring. Så jag borde väl inte klaga på reklamen...

Men jag önskar att jag kunde lära mig mera om detta att vara nöjd med mig själv. Sådan JAG är. Jag önskar jag kunde göra som den lilla flickan (kanske 8 - 9 år) som för flera år sen intervjuades i SVT inför en barn sångtävling. Hon låg på en soffa alldeles avslappnad och konstaterade att "egentligen så trivs jag rätt så bra med mig själv!"
Tänk om jag också kunde lära mig att säga så...


Bortglömd?

2 kommentarer:

  1. Hej . Idag firar vi soldag i Kokelv med fest på skolan. Efter två-tre månader ær den tillbaka igen och vi glæds lika mycket varje år. Glædje och tacksamhet kænner man som oftast då man blir "fråntaget" något och då man får det tillbaka. Likadant ær det i vår lilla matbutik: det ær en sann glædjeatt stiga in de dagarna grønsaks- och frukthyllorna fyllts upp och færskt brød doftar. Då kænner jag att "yes, så hærligt, idag kan vi vælja och vraka". Livet ær faktisk inte fattigare av att man inte hela tiden har allt tilgjængligt, har jag lært mej sent omsider. Tacksamhet..; det ær en livslång læksa och svår att læra. Hilsen Camilla i Kokelv

    SvaraRadera
  2. Hej själv!
    Vad trevligt att höra från dig! Och så skönt att solen återvänt. Det måste ju vara tungt att leva i mörkret så lång tid på året men man blir säkert van med det.
    Att få köpa mat i våra affärer borde vi lära oss att det inte är någon självklarhet. Så många människor hungrar i dag. Men vi får lära oss vara tacksamma för det vi har. Så småningom kanske vi lär oss...

    Ha det så gott du kan!

    SvaraRadera