manligt och kvinnligt

kan man ju undra över ibland...

För mig blev det en tankeställare i går.
Mannen min har slipat och målat om köksskåpens dörrar.
Allt för att glädja mig.

Sallad har vi i överflöd...

Jag berättade det på fejjan och blev mycket  förvånad när en massa kvinnor gillar detta men inte en enda man!
Vad månne det beror på? Vågar en man inte erkänna en annan mans kunnande? Eller är det ett dåligt samvete som gör att han inte vågar?
Eller är det så att vi kvinnor tar för givet att det är männen som ska glädja och hjälpa oss? Utnyttjar vi våra män ibland?
Ja, inte vet jag men jag började fundera...

Just nu vattnar han grönsakslandet. Även detta för att glädja mig...

I trädgården växer det och blommar så vackert. För mig är det en verklig njutning att kunna se allt detta från mitt fönster. Även att kunna gå ut (rulla ut) i det gröna och bara vara.
Även om en del blommor inte vill blomma i år så finns det många som gör det. Trädgården är verkligen skön just nu...

Men jag ska till stan och träffa en kär vän i dag.
Innan dess ska mannen min bjuda mig på mat där. Också detta för att glädja mig...

Valamorosen har blommat färdigt för i år...

Ännu en dahlia jag har...

Praktlysingen blir bara större för varje år...

... och sprider sig gör den också!

New Dawn ville inte blomma i sommar...

Mina riddare böjer sig över mig...