måndag 29 juli 2013

tankar från min barndom

fick jag i dag...

Det är ju så att det som händer i barndomen påverkar oss för hela livet sen.
Jag har förr berättat om min mormor vars namn jag tagit till mina funderingar. Hon betydde mycket för mig...

I dag kom jag speciellt att tänka på vår granne.
En tant som levde tillsammans med sin bror med fru i en liten stuga på tre rum och kök.
Stugan låg uppe på en backe i tallskogen och syntes från vårt köksfönster. Vi kunde se när någon kom och gick in- eller ut ur stugan.
Antagligen fanns det inte så mycket att titta på eftersom mitt barndomshem låg nästan vid vägs ände.
Så den rödmålade stugan uppe på backen var intressant...

Jag minns den gamla tanten med glädje.
Hon var en levnadsglad människa som var nöjd med sin lott och tog dagarna som de kom till henne. Gift var hon aldrig utan levde som ungmö hela sitt liv.
Jag minns att hon sa till min far en gång att hennes tilltänkta antagligen bodde i Grekland eftersom hon aldrig varit dit...

Tanten levde ett ganska regelbundet och stilla liv där uppe på backen. Det som jag minns var just hennes regelbundenhet. Den ingav mig en slags barnslig trygghet. Jag visste ungefär vad som hände, vilken dag det var osv när hon kom.
Det var tryggt helt enkelt...

Två dagar i veckan besöktes butiksbilen. Senare när den indrogs cyklade hon de 3 km till butiken i kyrkbyn. När hon sen inte orkade cykla längre brukade hon få skjuts av min far eller någon annan granne.
Hade hon möjlighet besöktes bönehuset i nästa by. Hon levde rätt primitivt och i mitt tycke mycket tappert. Radio lyssnade hon ofta på men ingen TV hade hon. Men hon verkade nöjd och glad ändå.
Så mycket omväxling behövdes inte för att klara av att leva...

Ett säkert vårtecken som vi barn hade var hennes skor.
Varje gång hon kom med sina gula tygskor visste vi att det var vår. Då fick även vi lämna bort gummistövlarna för nu var det vår.
Hur de kunde vara så gula år efter år är en gåta för mig än i denna dag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar