tisdag 27 augusti 2013

om att lära sig ödmjukhet

har jag tänkt på en hel del den sista tiden...

Det här med att vara sjuk är ju en bit i att lära sig mera om ödmjukhet. 
Men se det är ingen enkel sak. 
Fast ingen har  lovat mig att livet skulle vara enkelt heller för den delen.  Det är bara att gilla läget liksom.
Vi får ta emot livet som det kommer till oss. Så är det bara...

Min största och bästa hjälp i livet...
När jag fick lunginflammation här i början på augusti blev jag förskräckt över hur svårt det är att ta emot hjälp. Men då fanns jag i en situation där jag inte klarade något själv.
Jag behövde hjälp med allt. Precis allt. 
Jag behövde få hjälp att andas, få upp benen i sängen, duscha, sätta mig på WC byttan, bli torkad i rumpan, få byxorna uppdragna osv.
Det var riktigt pinsamt!
Men vad göra när de egna benen blir om möjligt ännu svagare än vad de redan är. När kroppsfunktionerna försvinner och jag inte kan någonting.
Då blev jag rädd på riktigt...

Glädjen är stor ibland...








Efter några dagar av vila och antibiotika kände jag mig starkare igen. 
Lycka var det när jag klarade av att gå på WC själv och känslan av befrielse dagen jag kunde duscha själv är svår att beskriva.
Så lite behövs för att glädjen ska bli stor.
Jag är inte frisk ännu. Jag inser hur svag kroppen är och jag orkar inte det jag ville göra. Jag har mycket mera att lära mig på ödmjukhetens väg inser jag.
Men det här med att vara ödmjuk är svårt.
Jag vill ju så gärna visa mig duktig. Jag vill så gärna klara mig själv. Att ta emot hjälp blir förnedrande även om de som ger hjälpen inte upplever det så.
Varför har det blivit så?
Jag inser mitt behov av hjälp men hela mitt inre skriker att "jag vill klara mig själv!" Är det att vara ödmjuk? Nej knappast...

Vad är ödmjukhet egentligen? 
Den frågan får jag nog fundera vidare på...
Hjälp med äppelmoset måste jag få och kommer att få...
Muffins som jag klarade själv...

6 kommentarer:

  1. Ibland blir det till att komma ihåg det mest elementära. Vi brukar ha ganska roligt när mufsen hjälper mej med kläderna men lyften är en plåga för sej. Då brukar jag tänka på att ingen skjuter på vårt hus och vattnet hålls där det skall vara, länge sedan en jordbävning.... ja ja radar upp allt positivt och tackar Herren fast de morrar inombords. Kraft-kramar från mumsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju så att vi borde koncentrera oss mera på allt positivt men se då det är så svårt ibland.
      Ha en så bra dag du kan!

      Radera
  2. Jag lyssnade just på Samtal om livet - det var ett fint samtal, intressant att få lyssna på! Visste inte heller att du hade en blogg. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      ja detta med att skriva blogg är lite att försöka lufta tankarna och känslorna som härjar i mig...
      Ha en bra dag du med!

      Radera
  3. I mina ögon är du nog väldigt ödmjuk redan nu! Sköt om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Petra!
      Dina ord värmer....

      Radera