måndag 7 oktober 2013

acceptera

Ibland svallar vågorna...
livet som det kommer till dig...

Så brukar jag tänka!
Jag intalar mig att det är det bästa sättet att tänka. Då blir det lättare att leva. Om det lyckas är jag inte så säker på men jag försöker...

Att acceptera det oundvikliga är inte alla gånger så enkelt. Och ändå är det så oerhört mycket vi måste lära oss och ta emot.
Vi kanske inte alls är beredda eller vill det. Ändå hamnar vi i olika situationer. Vi tvingas ta emot livet som det kommer till oss oberoende av om vi vill det eller inte...

De kanske handlar om att släppa taget om de barn som jag ännu hoppades få ha hos mig.
Så är ett av problemen för mig just nu.
Eller det kanske handlar om att jag aldrig mötte någon att dela livet med. Jag måste acceptera att jag tvingas klara mig själv genom livet.
Så trodde jag ända tills jag fyllde 30 år när förändringen kom i mitt liv. Den tiden har jag inte glömt. Ändå vet jag att det inte är någon tröst för den som lever ensam...
Livet blev inte som jag tänkt det...

Jag kanske råkar ut för en oväntad sjukdom eller en olycka som tvingar mig att  tänka om.
Hur ska jag göra nu?
Hur ska jag ta mig upp och komma vidare i livet? Många frågor hopar sig och det känns hopplöst! Jag är beredd att ge upp många gånger.
Av egen erfarenhet vet jag att det är så. Men jag vet också att med lite positivt tänkande och mycket envishet kommer jag mig vidare...

Att vara ensam är inte alltid lätt...


Det kan handla om att den du trodde du skulle få dela resten av ditt liv med inte alls blev så. Allting kraschade och du med.
Jag vet inte hur någon orkar resa sig upp efter något liknande men jag vet att jag är full av beundran inför den som gör det!
Jag skulle vilja ropa "Heja, heja... Du är en segrare!"
Du tycks ha accepterat och gått vidare...

Eller så mister någon sitt arbete och hamnar i en helt hopplös situation.
Den trygga inkomsten försvinner. Arbetskamraterna försvinner. Kanske t.o.m. vännerna försvinner. Och kvar finns det okända, främmande, osäkra, otrygga.
Att någon orkar resa sig upp ur en sån situation är för mig också en gåta. Men jag vet att även det händer. Människan klarar mycket mera än hon tror...

Du och jag klarar mycket mera än vi tror!
Ensam, gul, stark och så ståtlig!







Vi är mycket starkare än vi först trodde att vi skulle vara. Vi är segrare över livet om vi accepterar och gör det bästa av situationen...

2 kommentarer:

  1. Ja, att överlämna sig...tänker jag.

    SvaraRadera
  2. Ja så kan man också tänka! Bra...
    Överlämnar mig åt denna dag i dag...

    SvaraRadera