torsdag 19 juni 2014

en speleman

finns i min släkt...

Långt bakåt i tiden levde han. För länge, länge sen.
Han föddes redan 1844 och dog 1918 enligt de uppgifter jag fått.
Han var torpare och levde under fattiga förhållanden. Han var gift men hustrun dog före honom.
Barn måste de ju också haft eftersom han vara en gammal släkting till mig.
Fiolen var hans bästa vän...

Jag läste om honom att han var en intelligent man.
Tydligen också ganska tystlåten av sig.
Det sades om honom att "det lilla han hade att meddela var synnerligen värdefullt."
Tänk om någon kunde säga så om mig också! Sen efteråt när mitt liv är slut.
Att det jag sade var "synnerligen värdefullt"...

Mannen jag tänker på hette Johan Johansson-Bränn och låg ursprungligen bakom den sång som vi i dag kallar för "Purmovisan".
Jag tänker på visan "Plocka vill jag skogsviol..."

Stolt kan jag skriva att mannen var min morfars farfar. Långt bakåt i tiden - visst.  Men jag känner mig lite stolt över släktgenerna ändå.
Undrar förresten om musikgenerna går i arv i så långt nedstigande led?
Det vill jag tro åtminstone när jag ser på de mina...


Bilden på skogsviolen tagen från nätet...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar