mitt hem

är min borg...

Så brukar det visst sägas.
Och i mitt fall är det verkligen så. Jag älskar mitt hem. Trivs här och känner mig trygg här.
Det är min fasta borg i livet.
Fast så skulle jag väl inte få skriva...

Har man en kristen tro som jag har så skall ju Gud vara den fasta borgen.
Det är Han också. Men jag måste vara ärlig och säga att mitt hem också är det. Fast jag tror inte det gör så mycket. Båda ryms in i mitt liv.
Både hemmet, Gud och familjen.
De är mitt allt...

Och så min trädgård förstås. Den kan jag inte heller leva utan.
Närheten till naturen vill jag också ha.
Det har jag också.
Speciellt sommartid när jag som nu får lyssna på levande fågelmusik genom det öppna fönstret...


Jag vill också ha möjligheten att få sätt mig på el-mopeden och köra rakt ut i skogen.
Det kan jag också...



Sen vill jag ju även kunna göra någon nytta. Det tror jag ligger inbyggt i oss människor.
Så jag gör nytta på mitt sätt...

Jag bakar vårt dagliga bröd. Ibland blir det också lite bullar eller småkakor.
Det kan jag göra medan jag sitter och det är ack så viktigt för mig. Och så brukar jag diska.
Varför?

För att jag ska få känna att jag kan nånting och är betydelsefull förstås.
Det är också mycket viktigt för mig...

Tänk vad viktigt det är att i livet få känna att vi har en fast punkt, en plats där vi får må bra på.
Att vi känner oss betydelsefulla och älskade. Att vi vet att vi kan något och att det är viktigt för någon annan det vi gör...



I dag blev det visst en lång rad med bekännelser om hur jag fungerar i livet...