tisdag 7 oktober 2014

sexting

är ett nytt ord som uppstått...

Enligt dagens tidning i alla fall.

Jag citerar:
"Att tonåringar skickar sexuellt utmanande bilder på sig själva kan vara det nya ´normala´ enligt amerikanska forskare (ÖT 7 okt 2014),
och ökar inte sannolikheten för ett riskbeteende.
Att skicka nakenbilder eller annat sexuellt utmanande på sig själv elektroniskt är så vanligt att det fått ett smeknamn på engelska, ´sexting´...."

Jag trodde knappt det var sant när jag läste det!
Visserligen säger min väninna journalisten att jag inte ska tro allt som står i tidningarna. Ändå kunde jag inte låta bli att förundras över detta.
Tonårsdottern säger att "OK - det är i Amerika eller England förstås - men nog skulle hon uppfatta det som synnerligen onormalt om hon fick sådana bilder."
Är detta vanligt bland tonåringar på andra sidan jorden så är det inte lång stund innan det är här. Det är åtminstone min tanke...

Jag kan inte låta bli att tycka att vår värld håller på att gå sönder.
Inte bara inom ekonomin utan också i naturen och bland människorna. Och då menar jag inte bara alla krigen som vi människor utsätter varandra för.
Vi förstör ju också våra barn och unga genom vårt sätt att leva...

Jag tror att det är vi som lever i vuxenvärlden som förstör!
Det känns inte så bekvämt att behöva erkänna det. Rent obekvämt när vi tänker efter. Men jag tänker helt kallt på vad det är för slags människosyn vi förmedlar till de unga.
Vad får de för bild av hur man ska vara och se ut...

Vi är ju själva aldrig nöjda med hur vi ser ut. Hela tiden måste vi förbättra någon kroppsdel. Helst hela människan.
Inte konstigt att de unga får så fel bild av hur kroppen ska vara.
Sen inser vi också när vi tänker efter att varje liten reklambild är så sexinriktad att de unga får en snedvriden bild av också den sidan i livet. De lär sig att man ska exponera sin kropp i stället för att se det vackra och fina i sexualiteten...

Jag kan inte heller glömma bort alla de unga som mår dåligt rent psykiskt för att det inte blev som de trodde att det skulle bli. Eller för att ingen frågade efter dem. För att ingen brydde sig. För att det inte spelade någon roll om de fanns där eller inte...

Listan kunde göras hur lång som helst.
Att söka efter vem som bär skulden för alltihop lönar sig inte. Det lägger bara mer skuldbörda på någon.
I stället behöver vi alla uppmana oss själva att se de unga som vi har i vår närhet. Att verkligen älska och bry oss om dem som anförtrotts oss...


"Herre förbarma dig över oss människor..."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar