köttsoppa

kokas i dag...

Jag har  längtat efter en riktig hemkokt köttsoppa i flera dagar.
I dag ska jag få den.  Det ser jag fram emot.
Nästan så det vattnas i munnen när jag tänker på det.
Men innan dess ska jag och mannen i mitt liv åka in till stan för att gå på gym. Det är ett sätt för mig att få röra på mig som jag lärt mig tycka om.
Som vanligt klarar jag det inte utan hjälp men får också hjälp...

Detta med att få och ta emot hjälp är inte alltid så lätt.
Ja lätt att få hjälpen här hemifrån är det för det mesta. Från samhällets sida är det inte alltid lika enkelt.
Det är ju så att det ska sparas på det mesta i samhället. Så också med vård som hjälpbehövande behöver. Då tycks det inte spela någon roll om det handlar om sjuka, handikappade, fattiga, utslagna, invandrare osv...

Det ska vara lönsamt att hjälpa.
Hela livet tycks vara uppbyggt kring detta att det ska löna sig. Och helst till vår fördel.
Vi ska inte ge något om vi inte får tillbaka något.
Är en verksamhet inte tillräckligt lönsam slutar vi med den. Sparar vi pengar vill vi ha ränta på dem. Åker vi på semester vill vi ha sol och vackert väder...



Blir vi sjuka är det ett så stort nederlag att vi inte vet hur vi ska orka. Drabbas vi av olycka och död är katastrofen nära.
Får jag inte något tillbaka när jag erbjuder min hjälp så drar jag mig tillbaka...

Allting ska löna sig och när vi inte längre varken kan eller orkar bidra till vår värld då räknas vi inte längre. Vi hamnar på sidan. Ofta kan vi få en känsla av att vi glöms bort.
Jag tycker vi kunde ordna en dag för alla bortglömda och åsidosatta.
Alla dem som inte längre passar in...

Men till det skulle en dag knappast räcka.
Under tiden jag väntar på den dagen ska jag äta köttsoppa...