onsdag 18 mars 2015

märkligt

hörde i TV en dag om en för mig ny sak...

Det handlade om protester. Om "nej-sägare".
Om folk som reagerade på allt möjligt. Allt från olika miljöfrågor till mänskliga rättigheter och sociala orättvisor...






Den här gången handlade det om grannar som protesterade mot att funktionshindrade skulle få bostäder i området.
Det skulle kunna sänka bostadspriset för andra...

Det handlade också om att någon ville bygga vindkraftverk i ett område där andra ansåg att det skulle bli helt fel.
Ingen kunde vara säker på vad dessa vindmöllor skulle ha för negativ inverkan på morgondagens människor.
Vi måste försöka skydda oss så länge som möjligt...

Denna känsloreaktion från omgivningen kallades för NIMBY effekten.
Not In My Back Yard.
Saker och ting och människor får nog finnas bara det inte finns för nära mig. Inte så att jag ser hur det är...

Jag kan inte låta bli att börja fundera.
Vad är vi rädda för? Vill vi inte se livet som det är på riktigt?
Vågar vi inte låta livet komma för nära oss?
Det verkliga livet där alla människor måste få finnas...

Tror vi att allt är så perfekt?
"Var finns den perfekta människan? Visa mig den personen!" bad Micke Andersson oss på sin föreläsning i Botnia hallen innan julen.
Jag vill också träffa denne...

Jag vill drabbas av den motsatta effekten!
Säkert har den också ett namn.
Alltså den där vi tar emot livet som det kommer till oss.
Där alla människor ryms in och får en plats.
Den effekt som gör att vi tar emot både den glädje och sorg som möter oss.
Där vi inser att vi kan inte beskydda oss själva från livets allehanda utan med vishet och sunt bondförnuft får




fortsätta framåt.
Vad som än händer...




2 kommentarer:

  1. så sant skrivet! jag vill verkligen höra till den som drabbas av "motsatta effekten" och orka fortsätta framåt hur livet än är.

    SvaraRadera
  2. Känns bra att inte vara ensam!!!

    SvaraRadera