tillbaka igen

till vardagen alltså...

Och det innebär alltid nya intressanta saker.
Som tex att sonen också flyttat hemifrån. Nu är alltså mannen i mitt liv och jag alldeles på tumanhand i stugan igen.
Föresten, det har vi aldrig varit förr.
På tumanhand i denna stuga...

Men det är ju så här livet ska vara.
Från början var vi två och nu fortsätter vi två igen. Barnen kommer alltid att ha en stor plats i våra liv. Säkert den största.
Samtidigt vet vi att vi måste låta dem gå för att få leva sina egna liv.
Så är livets gång...


Fast just nu påminns jag om att helt ensamma är vi dock icke.
Tuppen påminner mig med sitt ständiga galande om sin närvaro! Han vill minsann bli ihågkommen även i detta blogginlägg.
Därför gör jag en paus och plockar gräs, ger fjäderfäna lite korn- och havre blandning och resterna av min havregrynsgröt.
Och till min förvåning försvann den gröten innan jag ens hann plocka gräset klart...



Så börjar en ny dag och en ny tid i vårt liv.
Ibland känns det som att livet stannar upp och vi kommer oss inte vidare. Så var det för mig här i början på sommaren.
Allt kändes på nåt sätt så svårt. Jag orkade inte riktigt med längre. Tappade lusten.
Inte ens trädgården gav mig den glädje den brukar göra. Det är först nu i slutet på sommaren som glädjen kommit tillbaka.
Det kommenterade min käre make när jag först i månadsskiftet juli/augusti tog in min första blombukett från trädgården...

Nu känns det som att livet ska fortsätta igen.
Jag har en ständig bön inom mig att ljuset ska få ta den största platsen i mitt inre.
Mörkret ska inte få segra.
Det ska aldrig få bli så mörkt att inte ljuset får bryta igenom till slut...








De flesta jag känner tycker man ska passa på att resa nånstans under semestern.
Det tycker inte jag.
Under den tiden ska man vila!
Vi har inte gjort någon längre resa under semestern. Vi trivs allra bäst hemma i vår egen trädgård på sommaren. Men flera små dagsutfärder har vi gjort.
Den bästa av dem var när vi kunde göra en nostalgitripp tillsammans.
Vi packade matsäcken, placerade barnen i baksätet och åkte på utfärd en hel dag.
Den resan bevarar jag i mitt inre...