söndag 3 juli 2016

om tacksamhet

Aklejan gör mig glad och tacksam...
kunde jag kalla detta inlägg...

Men om jag är så bra på detta med tacksamhet vet jag inte.
Jag pratar gärna om det. Skriver gärna om det.
Men när det kommer till själva kärnans egentliga innehåll tycker jag inte att jag fyller den med allt för mycket tacksamhet...



Ändå har jag så oerhört mycket att vara tacksam för.
Min familj, mitt hem, hela min nära omgivning. Allt runtomkring min lilla värld är stor orsak till tacksamhet.
Även när jag möter mina vänner från andra länder ser jag vilken orsak till tacksamhet jag har.
Jag har fått födas och växa upp i ett land av trygghet. Här finns allt jag behöver.
Det har inte de...

Jag tror att det blir så lätt att vi som fått ha det så bra ända sen vi var små blir blinda för allt.
Vi ser inte vad vi har.
Är missnöjda och vill ha annat hela tiden. Andra upplevelser. Andra intryck.
Vi vill hela tiden se nya platser. Resa. Uppleva.
Och en semester utan en resa är ju ingen semester.
Eller hur?
En tur i skogen räcker ibland...





Vi är inte nöjda med hur vi har det för vi har det för bra...













Just nu känner jag mig tacksam över att jag får finnas här i mitt lilla hus.
Semestern har börjat för mannen i mitt liv och vi tänker ta dagen precis som den kommer till oss.
Inga större planer har vi än att få pyssla om den plats på jorden som vi upplever som en gåva från Gud själv.
Kanske packar vi picknick korgen och sätter oss i bilen nån dag för en liten dagsutfärd. Eller också nöjer vi oss med att sitta ute och dricka kaffe tillsammans med hönorna...

Detta är livet här och nu...








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar