mörkt

är det överallt just nu...

När vi ser ut genom fönstret är det mörkt. Men även när vi ser omkring oss i lite större perspektiv.
Det känns som att mörkret har lagt sig över vårt land och vår jord.
Krig, elände, katastrofer och olyckor härjar överallt. Politiken världen över har slagit slint om nån frågar mig.
Inte bara i Amerika utan även i vårt land...

När vi ser oss omkring känns det nästan som om nåt vill krossa oss inifrån.
Det ser inte alls bra ut.
Här om dagen hörde jag om en studerande ungdom som konstaterade att vi är på väg mot vår egen undergång. Vi gräver vår egen grav.
Och jag höll med...

Visst kan vi låta oss slås ned av allt som sker. Men jag skulle vilja protestera!
Låt oss inte ge upp. Låt oss fortsätta kämpa för en värld där kärlek skulle få råda i stället för hat.
Fred i stället för krig. Gemenskap i stället för maktkamp.
Ge inte upp...


För hur mörkt det än är tror jag det finns hopp.
Det finns hopp om en bättre värld så länge vi fortsätter kämpa. Och nu i adventstid påminns vi varje dag om ljuset.
Ljuset som alltid är starkare än mörkret.
Det värsta vi kan göra är att resignera. Att ge upp. Att sluta hoppas.
Då låter vi mörkret segra...



Det finns en sång av den svenske sångaren Ingemar Olsson som  jag brukar nynna på då och då. Den säger allt som jag egentligen ville säga i detta inlägg...

Nu är jag inte så tekniskt lagd att jag lyckas få in den sången i samma ruta som denna så jag får bjuda på ännu ett inlägg...

Allt Gott önskar jag er alla inför den kommande julen!