Midsommar

blev det i år också...

Visserligen var den lite kallare än vi haft de senaste dagarna men vad gör väl det.
Huvudsaken att alla får vara friska och glada.
Och det är vi just nu...

Lite kyla är inget att klaga på hos oss. Vi får ju gå in i våra trygga hem och hus.
Jag i mitt och du i ditt.
Värre är det för de mångtusenden som inga hus och hem har...

Jag vet inte hur jag skulle orka leva utan mitt hem och den trygghet jag har runtomkring mig.

Mitt hem och min borg...

Jag är full av beundran inför dem som bryter upp och lämnar sina hus och hem och många gånger flyttar till andra sidan jordklotet.
Oftast av tvång. Säkert mot deras innersta vilja.
Men de gör det och många klarar av det alldeles förträffligt.
Jag förundras många gånger. Tror inte alls att de ville göra det.
De flesta vill helst bo i sina egna hem men livet ger dem inget val. Och många gånger klarar de det alldeles bra...

Just nu är jag mätt i magen efter att ha ätit. Undrar hur det skulle vara om jag inte fick äta mig mätt?
Många, allt för många tvingas uppleva den känslan varje dag.
Jag behöver aldrig gå hungrig...

Inte behöver jag frysa heller. Jag har kläder att sätta på mig och ett hus att söka skydd i.
Vill jag åka nånstans är det bara att sätta mig i bilen och den för mig nästan dit jag vill.
Jag behöver inte vandra månader genom Europa för att söka mig en trygg plats.
Jag vet att jag får stanna där jag nu finns.
I trygghet...

Jag skriver inte detta för att försöka skapa dåligt samvete hos någon.
Det jag vill är att vi inte skulle vara så hemmablinda utan mera uppskatta det vi har.
Uppskatta de människor vi har runt oss och vara tacksamma för allt som är så bra.
Tacksamma för allt vi har...

Det kostar så lite att lära sig mera tacksamhet. Det kostar så lite att uppskatta det vi har.
Jag kan inte påstå att jag är direkt bra på det...