söndag 18 november 2018

klimathot

pratas det mycket om...

Vi brukar se TV programmet om hur man i Storuman vill försöka göra en förändring.
Ett mycket sevärt program som alltid för oss in i djupa diskussioner om vad vi kunde göra för att förbättra världen.
Helt onödigt tycker några. Livsviktigt anser andra...

Oberoende av vad vi tycker är det ett faktum att vårt klimat på jorden har förändrats.
Vi behöver bara tänka på senaste sommars extrema värme med alla skogsbränder, våra varma och snöfattiga vintrar, alla naturkatastrofer, för att inte tala om all hunger och svält ute i världen.
Vi kan inte blunda för att något har gått snett...


Storforsen i Sverige...
Medan vi har vatten i överflöd här i Norden törstar människor på andra sidan jorden. Människor måste gå i flera timmar för att hitta några droppar vatten.
Medan vi spolar ner vattnet i våra WC byttor som de med glädje skulle kunna dricka.
Hur orättvist är inte det...





För att inte tala om all mat som blir över för oss och som vi slänger när bäst-före datumet närmar sig. Eller när bananens skal börjar mörkna.
Vi tror att maten så lätt blir dålig och inte går att äta och därför slänger vi den. Mat som så många med glädje hade ätit.
Minns att jag redan i min tidiga barndom fick lära mig att bästa sättet att veta när mat är för gammal är när näsan säger det.
På lukten ska du kunna märka det...

Min vrå under midsommarrosen...

Men vad kan vi då göra åt allt detta? Ingenting tror många.
Det är ingen ide´ att ens försöka. Det har gått för långt säger många.
Världen är redan på väg mot sin undergång.
Och det är kanske sant.
Ändå håller jag inte med.
Vi både kan och ska göra något. Börja med oss själva. Fundera på hur vi lever och konsumerar.
Så försöker vi göra.
Alla kan inte göra som vi gör men alla kan göra något.
Det är jag helt övertygad om.
Trots att jag trivs allra bäst här i min egen lilla vrå...




Komposten...
För oss har det blivit viktigt med hur vi lever och konsumerar.
Inte köpa nåt vi inte behöver. Inte resa i onödan.
Och när vi reser gör vi det helst med tåg. Vår största miljöbov har vi insett är bilen och den är svår att vara utan när man bor på landet.
Cykla är kallt på vintern.
Allt köksavfall har vi under snart 20 års tid komposterat själva.  Vi kan inte ens tänka oss att göra på annat sätt.
För mig sker det nästan automatiskt att sortera soporna.
Allt av metall har sin plats, med plast är det likaså, papper bränns och allt hushållsavfall hamnar i den gröna globen ute och sen efter en tid ner i morotslandet...




Min egen grönsaksbänk...
Vi odlar så mycket grönsaker, potatis, bär och frukt (äpplen hos oss) som möjligt och brukar under sensommaren och början av hösten leva under devisen "från jord till bord".
Vilket då betyder att vi köper så lite mat som möjligt.
Samtidigt kan vi också säga tvärtom "från bord till jord" vilket gör att grönsakerna växer nästan så det knakar ibland...
Rabarber...








Redan i slutet på mars/början på april sår vi vår första sallad...
Jag är mycket medveten om att alla inte har möjlighet att bo på landet och leva som vi gör.
Ingen ska känna sig anklagad för det!
Men alla har möjlighet att tänka på vad vi köper för mat och varifrån den kommer.
Alla kan vi använda tygpåsar och kassar i affären i stället för att köpa plast som sen slängs och förstör vår jord. Alla kan vi tänka efter vad vi äter och var det är odlat och inte köpa tex fårkött importerat från Nya Zeeland.
Jag tror faktiskt vi har ett ansvar att göra så...







Så fria borde alla få leva...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar