Advent

betyder väntan för många..

Väntan på något eller Någon som ska komma.
Är man som jag uppfostrad i en kristen miljö innebär det definitivt att vi väntar på denne Någon...

När jag var liten funderade jag ibland på varför Han aldrig kom.
Jag menar - Han kom ju till julen i form av en liten docka som lades i en krubba eller vagga eller nåt liknande. På det sättet kom Han men jag såg Honom aldrig på riktigt.
Jag väntade på någon jag aldrig såg. Ändå blev jag fostrad till att det är Honom vi väntar på.
De flesta av mina kamrater väntade på jultomten. Han kom på riktigt även om vi alla förstod att han var en utklädd människa...

Många år senare har jag lärt mig att den vi väntar på finns hos oss hela tiden trots att Han inte syns. Men adventstiden är som en påminnelse till oss om att vi ska komma ihåg Honom lite mera.
I dag inte bara tror jag - utan vet att Han finns hur naivt det än låter...

För många innebär den här tiden på året stress.
Stress med allt det som ska hända innan julen och med allt det som måste göras och köpas. Livet blir till ett inferno som gör att när julen äntligen är här ligger vi i ett hörn urblåsta och trötta som en spräckt ballong.
Vi ska förbereda oss för årets stora köpfest - som visserligen har börjat långt innan med alla speciella köpdagar med varor till specialpriser.
Vi ska städa och baka och koka och laga och göra allt det där som vi tror att vi måste göra...

Med stigande ålder börjar jag lära mig att ta det lugnt inför julen.
På ett sätt får jag tacka min sjukdom för att jag inte klarar av att städa ihjäl mig. Jag har tvingats till att befria mig från själva städandet. Och jag mår hur bra som helst av det!
Jag måste erkänna att jag är glad att jag inte klarar av att städa inför julen eller någon annan tid på året heller för den delen...

Jag börjar också lära mig att julklappar inte behövs i den grad jag trodde förr.
Vi ger varandra gåvor när vi tycker att vi vill göra det under hela året. Inte något som måste koncentreras till julen.
Det känns bra att veta att nästa års kalender med plats för anteckningar och en korsordstidning räcker hur bra som helst. Och mina stickade vantar och sockor brukar vara uppskattade.
Jag märker att vi skalar bort allt mer och mer av det som förr var ett måste och det känns bra
Julen blir mer och mer en stund av tid för familjen. Min egen lilla familj och inte en massa måste-gästande hos släkten.
Sirapslimpor och pepparkakor är det jag vill ha till julen och dem bakar jag med glädje. Och en liten äkta gran vill jag också ha.
En gran som doftar skog och jul och glädje...

Jag önskar att alla kunde få lära sig att trappa ner på julen och speciellt på alla förväntningar och krav som vi tror att vi måste uppfylla under några få dagar.
Vi mår inte alls bättre av att försöka få till den perfekta julen och de perfekta julklapparna som de föreslår för oss i all reklam som tilldelas oss. Eller att vi ska resa bort till det perfekta stället under julen för att slippa all stress.
För mig är det perfekta att få sitta här i min lilla vrå av världen och få känna tacksamhet över det liv som blev mitt. Utan stress och krav...

Jag vet att många människor i vår värld inte alls har det så bra som jag har det men just nu orkar jag inte känna skuld över det.
I stället vill jag lära mig mera tacksamhet över att just jag fått nåden att ha det så bra.
Något som inte alls är någon självklarhet men som jag får uppleva som tacksamhet gentemot Han som kommer till oss i dessa tider...

Och om det är som de gamla brukar säga att en dag sol i advent betyder en vecka sol till sommaren så borde vi få en vacker sommar nästa år.
För åtminstone här hos mig har solen visat sig 7 dagar redan under advent...