hösten

kom visst hit igen...

Hos oss brukar vi ha som ett säkert hösttecken när de gula rudbeckiorna börjar titta in genom vardagsrumsfönstret. Det har de gjort länge...

En lång och bra sommar har vi haft i alla fall om vi tänker på vädret hos oss. Det har varit ett perfekt väder att odla grönsaker på och mycket har vi kunnat odla. 

Nu börjar det mesta vara antingen uppätet eller också nerstoppat i frysen. Jag förstår inte hur de klarade sig utan frysboxar förr! Men då var uppfinningsrikedomen kanske större och vintrarna kallare och längre så att naturliga frysar kunde användas. 

Jag minns från min tidiga barndom hur bröd sattes i en plastså som grävdes ner i snön och blev djupfryst där. Men det var under de riktiga vintrarnas tidevarv...

För mig har det blivit lite av min identitet, lite stolthet och mycket extra glädje att kunna få odla min egen mat. Jag vill inte påstå att jag är någon specialist på varken det ena eller det andra men jag börjar vid 60 års ålder äntligen lära mig lite hur jag vill leva. 

Jag tycker om att odla min egen mat. Processen måste få ta sin tid. Den börjar tidigt i maj när jag petar ner ett frö i den gödsel- och kompostförberedda jorden. Jag vattnar och väntar. Ser på när fröna börjar gro och växa. 

I juli är vi självförsörjande på sallad och andra små grödor. I augusti kunde jag skörda rödbetorna som i år växte sig så stora att en enda rödbeta räckte till 10 biffar. Jag har mina egna sålådor som jag klarar av att sköta själv tack vare att de är upphöjda. Något som alla som odlar kunde må bra av att ha. Så mycket enklare än att krypa på knäna på marken.

Jag har odlat brytbönor, grönkål, rödbetor, sallad spenat, persilja, dill, zucchini och morötter. De sistnämnda har maken hjälpt mig med. Han har även som tidigare år skött tomater och gurkor i vårt lilla växthus av glas.

Dessutom har vi även äppelträd, körsbärsträd, vinbärsbuskar och hallonbuskar  samt ett litet jordgubbsland. Så arbete finns på en liten gård även om den förr i tiden bara skulle klassats som ett litet torp. Men här på vårt lilla torp mår vi mycket bra.

Hela augusti och september har vi varit fullt sysselsatta med att skörda det vi sått samt tagit tillvara bären och frukten ifrån trädgården. Dessutom fanns det i år hur mycket blåbär och lingon som helst i skogen att plocka så det har vi också gjort. Jag tycker nämligen att det är vår skyldighet att ta tillvara det vår Herre ger oss alldeles gratis i skogen...

För mig har allt detta nästan blivit ett sätt att leva på. Speciellt nu under detta corona år har det känts viktigt att få lägga tankarna och energin på något annat. För att inte coronaspöket ska tynga ner mig helt. Men det är också hela läget i vår värld som gjort och gör att jag börjat tänka mera på hur jag lever och vad jag äter för slags mat. 

Jag vill inte bli någon nördig person som bara propagerar för min nya livsstil. Jag vill försöka tänka sunt och leva sunt och göra det jag mår bra av. Och göra det som jag tror att vår värld skulle må bättre av om vi alla tänkte efter och handlade därefter. 

Jag är så barnsligt naiv att jag tror att vi kan om vi alla vill och hjälps åt...

För att hjälpa mig att kunna odla och må bra ännu mera fick jag i sommar en underbar 60 års present av min kära familj. Ett orangeri som är byggt så att jag kan vara i det både med elmoppen och med rullstolen. En underbar gåva som förlänger säsongen ännu mera. En plats där vi nu i oktober kan skörda färsk sallad, persilja och små morötter...