att skriva eller inte skriva

 det är frågan...

Varför skriver jag ett blogginlägg egentligen?

För vems skull gör jag det?

Antagligen är det för min egen skull. För att jag ska känna mig nöjd och tillfreds med min tillvaro. För att någon annan förhoppningsvis ska tycka att det jag skriver är värt att läsa och ge mig lite uppmuntran för det...

Året som pågår kommer vi för alltid minnas som coronaåret.

Ett år vi sent ska glömma. 

Året när hela livet ställdes på sin spets för en liten bacills skull. När människor över hela världen lever i skräck för denna lilla bacill som kan ta död på vem som helst av oss.

Åtminstone jag har levt i rädsla pga detta. Jag har hållit mig hemma i det som jag anser vara min lilla trygga vrå av världen. Den plats där jag tror att jag ska vara beskyddad och befriad från allt det onda som kunde drabba mig. 

Ändå vet jag att inget kan beskydda mig från olycka och elände om det kommer. Det kan endast den Gud jag vill tro på göra...

Detta året har även varit ett år som fyllts med rapporter om bränder, översvämningar, krig, hungersnöd, olyckor och allt möjligt annat elände som funnits över vår värld.

Mycket av allt elände beror på den klimatförstöring som vi människor ställt till med under årens lopp. Många vill förneka detta. 

Andra tar det till sig och menar att vi måste göra allt vi kan för att förhindra ytterligare förstörelse av vår värld. Jag håller mig till de senare.

Jag tror att vi kan göra en hel del om vi vill.

Om inte globalt så åtminstone lite i vår egen lilla privata del av världen. Men det är ju förstås då det blir obekvämt för oss. 

Då när vi måste börja tänka efter hur vi lever. Då när det inte handlar om att vi använder sol eller vindkraft utan också handlar om hur vi reser, vad vi köper, vad vi konsumerar, vad vi äter och vad vi slänger bort av det vi inte äter osv.

När vi ska sortera våra sopor och tänka efter hur vi gör oss av med allt. När vi ska sy oss tygpåsar att ta med när vi går och handlar i stället för att genast knycka åt oss första bästa plastpåse. Eller att vi tänker efter var vi handlar våra grönsaker i stället för att köpa de importerade från Spanien.

 När vi tänker efter lite mera hur vi gör i vardagen i stället för att bara flyta på...

Jag vill tro att vi inte måste finna oss i att vår omgivning förstörs utan att vi gör nånting åt det. Jag vill tro att vi kan göra något för att förhindra det.

Jag vill tro på en värld där vi alla hjälps åt för att förbättra den. Alla kan inte bli en liten Greta som läxar upp de stora farbröderna men alla kan vi göra något för att förbättra vår lilla del av den...