Inte blev det bättre heller när den vita gnistrande prärien just blev gråkalkad. Men jag förstår att det är ett måste för bönderna för att där ska växa något.
Jag vill ju att både mjölk, kött och säd ska kunna produceras så jag ska inte beklaga mig...
Småfåglarna tycks åtminstone inte klaga. De hittar alltid på nåt att göra och äta. Nog vore livet bra tristare om jag inte hade dem att se på.
Vår Herre visste vad Han gjorde när småfåglarna skapades. Kanske just för att glädja mig...
I går var jag till farbror doktorn och fick mina Botox sprutor. Angenämt kan jag inte påstå att det är. Rent jobbigt är det faktiskt.
Jag kan inte förstår dem som frivilligt sprutar in Botox i läpparna eller andra delar av kroppen! Det ser ju både onaturligt och vanställt ut ibland. Dyrt är det dessutom.
Nej, Botox håller jag hårt fast vid att ska vara till medicin för den som verkligen behöver det...
Jag tänker fortsätta kämpa mig framåt i livet.
Vissa dagar känns allt så grått och trist. Andra dagar lyser solen och det ser ut som att det ska gå en tid igen. Men det är just de dagarna som gör att livet känns meningsfullt...
Så kämpa på systrar och bröder!! Snart kommer solen tillbaka till oss....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar