halvvägs

är han nu...

Han som vandrar alltså!
I dag borde 400 km ha avverkats. Inte illa efter bara två veckors vandring. Jag måste medge att jag känner mig lite stolt över den seghet och den envishet som han tycks besitta när det gäller såna här fysiska prestationer...

Själv funderar jag på det här ordet HALVVÄGS.
Jag är halvvägs på livets vägbana kan jag bara konstatera. Mina barn är halvvägs in i vuxenvärlden. Lite mer än halvvägs faktiskt.



I dag insåg jag att vi är halvvägs in i sommarlandet. Det som jag längtat efter hela vintern. Visserligen regnar det just i dag men det börjar grönska och blomma lite här och där...

Att vara halvvägs betyder ju att vi har andra halvan kvar. Mycket mera att upptäcka och hinna med alltså.  Om jag har halva min livsväg kvar (vilket jag knappast tror längre) så har jag ju ett oerhört ansvar att förvalta det väl. Jag kan inte slösa bort resten av vägen. Jag måste ta vara på varje steg. Det är både en glädje och förmån samtidigt som det kan fylla mig med lite bävan. Men jag fortsätter...

Det är ingen dålig position att vara halvvägs. Inte dåligt alls...