måndag 28 oktober 2013

envis

är ett bra ord...

Själva ordet får mig att tänka till en del.
Envis.
En som är vis. Klok. Erfaren.
En som kan en hel del...

En är ju också ett träslag.
Ett virke som luktar gott och är segt. Som inte går att bryta av hur lätt som helst.
Det är bra att använda när man snickrar och snidar har jag fått lära mig.
Ska man ha enris med sig från skogen är det bäst att ha skyddshandskar på sig.
Enris sticker och river. Det kan vara besvärligt att handskas med.
Får det för varmt inomhus barrar det lätt av sig...

Enris är vackert. Jag tycker om det.
Jag tycker om att pryda köksbordet med enris kring advent och jultiden. Det blir också vackert i en dörrkrans.
Det går också att plocka enrisens bär. Men helst sen de blivit bruna. Inte när de ännu är blå.
De blir en bra krydda när man torkar dem.
Passar bra tillsammans med viltkött.
Vi har en buske bakom vårt hus på andra sidan tomtgränsen som vi vårdar ömt...

För att klara av livet behöver vi vara lite envisa. Eller ganska mycket ibland.
Jag skulle inte ha kommit mig så här långt utan min envishet.
Det handlar om att envist kämpa vidare när livet blir för svårt att leva. Det handlar om att inte ge upp när allt säger att det vore den enklaste utvägen.
"Med lite envishet kommer man sig långt här i världen" sa min då 5-årige son när han lärde sig cykla.
Så sant så...

Den är bra att ha till mycket. Envisheten alltså.
Med lite av den varan går det att baka sitt bröd trots att det inte borde gå. Och jag brukar tänka att "kan jag så kan andra också". Det går att lära sig göra saker på ett annat sätt än tidigare.
Det går att lära sig leva med ett fuktionshinder trots att det från början kändes omöjligt. Det går att lära sig se annorlunda på livet och ta dagen som den kommer.
Allting går med lite planering och mycken envishet...

2 kommentarer:

  1. BRA skrivet! Kämpa på i höstmörkret - fast nu just skiner solen helt underbaart samt att det är + 11 grader utomhus. Tack för en bra och givande blogg!

    Mvh Birgitta

    SvaraRadera