tro hopp kärlek

det är symbolerna för vår närmaste stad...

Ibland undrar jag om det är rätt att vi har dem.
Jag menar, tanken är vacker. En gammal tradition som inte ska glömmas bort.
Ändå undrar jag hur det är på riktigt...

Har vi alls tron, hoppet eller kärleken med oss i det vi gör i vår stad? Eller i vårt land?
Jag bara undrar...

Åtminstone känns det inte så när jag tänker på alla dem som försöker hitta lite kärlek och trygghet i sina liv.
De som inte vill något annat än att få leva i lugn och ro.
Som inte hittar någon plats där de kan få vila sig på utan måste jaga runt världen för att slippa undan krig och våld och hemskheter...

Eller de som det inte gått så bra för trots att de är födda här.
De som inte orkar med vardagen utan måste ta hjälp av kemiska preparat och drycker för att få en liten lättning.
Det är inte lätt att vara människa och få känna av tron, hoppet och kärleken.
Dessa tre men "störst bland dem är kärleken" står det i Skriften...

Jag har det så otroligt bra och min bön är att jag åtminstone skulle uppskatta det jag har.
Att jag kan få behålla min tro på Gud och livet. Att jag ska få fortsätta ha hoppet om att det fortsätter även sedan efter allting här.
Och att jag ska få fortsätta leva i den kärlek som jag tror är så viktig för att en människa ska orka leva...