tisdag 24 juli 2018

en speleman

Bild från nätet...
har vi i släkten...

År 1844 föddes Johan Johansson Bränn i Purmo.
Han var en speleman och spelade på sin enkla fiol.
Sittandes på sin trappa sägs det att han ska ha spelat och komponerat visan "Plocka vill jag skogsviol..."
Om det sen är sant eller inte "därom tvista de lärda"...

Hur som helst...
Han var min morfars farfar.
Så i rakt nerstigande led sitter jag och tänker på honom. Jag kunde ju ha ärvt lite av hans musikalitet tycker jag. Men se det gjorde jag inte!
Däremot gjorde min son det men han spelar mest på sin elgitarr. Han föddes förstås 149 år senare än Johan...

Det är intressant att följa med livets gång i olika släktled.
Förr fick de verkligen kämpa för sin tillvaro. Visste knappt hur de skulle få mat på bordet nästa dag.
Eller hur de skulle få kläder att sätta på kroppen. Vi har mat och kläder i överflöd.
Och arbeta tungt för att få ihop allt måste de göra. Då fanns inga fina maskiner som vi har i dag som tom klipper gräsmattan åt oss medan vi ser på....

Min farfar föddes i slutet på 1800 talet.
En gång berättade han att när han var 7 år gammal behövde han nya vadmalsbyxor. Han måste då arbeta i skogen för att tjäna ihop pengar till nya byxor.
När han gjort det fick den lille gossen knalla iväg ensam till skräddaren i nästa by. Efter att ha bestämt tyg och mått hade han pengar kvar. Då gick han över till granngården där byns skomakare bodde och beställde nya skinnstövlar åt sig.
En företagsam ung man tydligen.
När han kom hem fick han stryk för att han slösat med pengarna...

Bild från nätet...
Min farmor föddes 1902.
När hon var ca 8 år skulle hon gå med sin mamma den ca 10 km långa vägen genom skogen för att hälsa på sin mormor. Det gick en grusväg genom skogen.
Plötsligt hörde farmor ett konstigt ljud. Ljudet kom närmare och närmare. Hon blev så rädd att hon sprang och gömde sig i skogen.
Hon vågade titta upp och såg varifrån ljudet kom.
Det var första gången hon såg en äkta automobil...



Annat var det förr.
I dag kämpar vi för att befria oss från beroendet av sociala medier...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar