en speleman

Bild från nätet...

har vi i släkten...

År 1844 föddes Johan Johansson Bränn i Purmo.
Han var en speleman och spelade på sin enkla fiol.
Sittandes på sin trappa sägs det att han ska ha spelat och komponerat visan "Plocka vill jag skogsviol..."
Om det sen är sant eller inte "därom tvista de lärda"...

Hur som helst...
Han var min morfars farfar.
Så i rakt nerstigande led sitter jag och tänker på honom. Jag kunde ju ha ärvt lite av hans musikalitet tycker jag. Men se det gjorde jag inte!
Däremot gjorde min son det men han spelar mest på sin elgitarr. Han föddes förstås 149 år senare än Johan...

Det är intressant att följa med livets gång i olika släktled.
Förr fick de verkligen kämpa för sin tillvaro. Visste knappt hur de skulle få mat på bordet nästa dag.
Eller hur de skulle få kläder att sätta på kroppen. Vi har mat och kläder i överflöd.
Och arbeta tungt för att få ihop allt måste de göra. Då fanns inga fina maskiner som vi har i dag som tom klipper gräsmattan åt oss medan vi ser på....

Min farfar föddes i slutet på 1800 talet.
En gång berättade han att när han var 7 år gammal behövde han nya vadmalsbyxor. Han måste då arbeta i skogen för att tjäna ihop pengar till nya byxor.
När han gjort det fick den lille gossen knalla iväg ensam till skräddaren i nästa by. Efter att ha bestämt tyg och mått hade han pengar kvar. Då gick han över till granngården där byns skomakare bodde och beställde nya skinnstövlar åt sig.
En företagsam ung man tydligen.
När han kom hem fick han stryk för att han slösat med pengarna...

Bild från nätet...

Min farmor föddes 1902.
När hon var ca 8 år skulle hon gå med sin mamma den ca 10 km långa vägen genom skogen för att hälsa på sin mormor. Det gick en grusväg genom skogen.
Plötsligt hörde farmor ett konstigt ljud. Ljudet kom närmare och närmare. Hon blev så rädd att hon sprang och gömde sig i skogen.
Hon vågade titta upp och såg varifrån ljudet kom.
Det var första gången hon såg en äkta automobil...



Annat var det förr.
I dag kämpar vi för att befria oss från beroendet av sociala medier...

en speleman

finns i min släkt...

Långt bakåt i tiden levde han. För länge, länge sen.
Han föddes redan 1844 och dog 1918 enligt de uppgifter jag fått.
Han var torpare och levde under fattiga förhållanden. Han var gift men hustrun dog före honom.
Barn måste de ju också haft eftersom han vara en gammal släkting till mig.
Fiolen var hans bästa vän...

Jag läste om honom att han var en intelligent man.
Tydligen också ganska tystlåten av sig.
Det sades om honom att "det lilla han hade att meddela var synnerligen värdefullt."
Tänk om någon kunde säga så om mig också! Sen efteråt när mitt liv är slut.
Att det jag sade var "synnerligen värdefullt"...

Mannen jag tänker på hette Johan Johansson-Bränn och låg ursprungligen bakom den sång som vi i dag kallar för "Purmovisan".
Jag tänker på visan "Plocka vill jag skogsviol..."

Stolt kan jag skriva att mannen var min morfars farfar. Långt bakåt i tiden - visst.  Men jag känner mig lite stolt över släktgenerna ändå.
Undrar förresten om musikgenerna går i arv i så långt nedstigande led?
Det vill jag tro åtminstone när jag ser på de mina...

Bilden på skogsviolen tagen från nätet...