Visar inlägg med etikett vinter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vinter. Visa alla inlägg

lördag 8 februari 2020

Nygamla funderingar

Från mitt köksfönster...
skulle det vara dags för...

Det känns så länge sen jag skrivit. Nästan som att jag övergivit mina funderingar.
Mycket kunde det skrivas om. Annat behöver få vara oskrivet.
En hel del har hänt i livet sen senast och andra gånger har livet bara tuffat på som vanligt.
Vi har nu igen ett nytt år.
År 2020...

Vintern höll aldrig på att komma.
Det var varmt och regnade mest hela tiden. Annat var det förr när det var vinter.
Klimatförstöringen visar på stora förändringar under mitt snart 60 åriga liv.
Om vi sen erkänner det eller inte...

När jag var liten hade vi långa kalla vintrar.
Så var det den gången när jag var kanske 6 år. 
Jag åkte med min pappa med häst och höskrinda för att hämta hem hö till husdjuren.
Vi hade några kor, kalvar, får och en häst hemma på gården.
Mat behövde djuren också få så vi hämtade hö...

Jag minns den långa vägen genom snön. Långt bortom skogen.
Det var mycket kallt och mycket snö.
När höet var lastat fick jag sitta högt upp på lasset. Jag minns att pappa band ett band över hela lasset och jag fick hålla fast mig i det.
På hemvägen körde hästen i diket och lasset höll på att välta.
Jag blev förstås rädd men glömmer aldrig det pappa sa till mig då:
"Var inte rädd! Det ordnar sig!"
Och så har det fått bli i mitt liv.
Det har ordnat sig bara jag inte gripits av panik och blivit rädd.
Allt ordnar sig till slut...

Chokladkaka, kolakex och ljusa limpor i dag...

 Efter att jag studerat och arbetat som pastor några år så träffade jag min man och vi gifte oss.
Ungefär samtidigt började jag inse att jag inte mådde så bra.
Vi hade inte varit gifta ett helt år när jag fick veta att det var sjukdomen MS som ställde till det för mig.
Min man sa då att "det här ska vi klara tillsammans" och så har det fått bli.
Det har också ordnat sig.
Två barn har vi senare fått.
En son till skulle vi haft men han fick inte det liv som vi önskade honom.
Livet blir inte alltid som vi tänkt oss.
Eller ganska sällan.
Jag har lärt mig att sköta vårt hushåll, baka bröd och andra godsaker. Jag stickar, virkar och syr. Och odlar grönsaker på sommaren.
Annat hjälps vi åt med...




Livet rullar på i sin lugna takt.
Det trivs jag allra bäst med. Överraskningar är jag inte alltid så glad över.
Motgångar har jag haft tillräckligt av nu men de kan jag inte så mycket annat än ta emot när de kommer.
Det blir som det blir även med den saken.
Nu väntar jag på våren och att få börja med att så grönsaksaksfrön som behöver förodlas. Jag vill absolut odla grönsaker till sommaren igen.
Jag har ännu både spenat och grönkål i frysen från förra årets odling.
Alla andra grönsaker tog slut innan julen men de räckte mycket längre än jag vågat hoppas.
Nu väntar jag på att få så igen...

Mumrik vill också ha nåt...
En ny vän har börjat vara hos oss då och då.
Lagotto hunden Mumrik.
Jag måste erkänna att jag aldrig trodde att jag skulle börja tycka så mycket om en hund som jag nu gör.
Jag är glad att vår dotter har fört honom in i vår familj...


måndag 4 januari 2016

vinter

har vi verkligen nu...

I köket...
När temperaturen inte visar på mera än + 17 ° i köket på morgonen känns det verkligen lite kallt.
Men snabbt förändras det när vi sätter eld i spisen. Det är en nåd och förmån att få ha den i köket.
Inte behöver vi frysa.
Och blir vi utan elström (vilket händer ibland) så kan vi ändå koka mat och kaffe åt oss.
Inte vet jag hur folk utan vedspisar klarar sig...

I vardagsrummet...

Ute är det ännu kallare. Fast i dag är det visst bara - 14 ° än så länge.
Det utlovas riktigt kallt väder under kommande dagar. Men inte ska jag väl klaga för det. Inte så länge jag har en spis att elda i! Nej förresten, jag har ju två spisar...


En annan i vardagsrummet. Och så länge jag har ved att elda med i mina spisar har jag absolut inget att klaga över.
Det finns allt för många människor i vår värld som inte har det...
Mitt lilla hus ute på prärien...


Människor som fryser. Som hungrar. Som inte har någon plats där de får vila sitt huvud.
Människor som precis som jag längtar in till värmen men som inte har någon stans dit de kan gå...

Min egenhändigt virkade filt...












Jag har min lilla stuga, mina spisar att elda i, min varma säng med Tempur madrass och sköna filtar i den och jag har det så bra så bra.
Jag kan baka mitt dagliga bröd och jag behöver aldrig vara hungrig.
Jag har så oerhört mycket att vara tacksam för och om jag skulle ge något löfte inför det nya året (vilket jag inte brukar göra!) så skulle det vara just detta att bli mera tacksam.
Tacksam för det jag är och har...


måndag 13 januari 2014

vackert

är det minsann i dag...

Kallt visserligen men ack så vackert!
Det bästa är att jag kan sitta inomhus och betrakta det vackra inifrån. Som en klok trädgårdsskribent skrev i en tidning jag fick här om dagen...

"Det bästa just nu är att sitta inne och titta ut. Och fantisera om kommande tider
då jag kan sitta ute och titta in."