onsdag 28 september 2011

hemma igen

tre veckor gick fort...

Inte trodde jag då i början på september att jag skulle klara av detta. Alltså att vara borta från mitt hem i tre långa veckor. Det kändes ju värst av allt...

Men se jag klarade det.
Och det gjorde jag så bra att jag riktigt kan känna hur svansen viftar högt där uppe!
Nya vänner fick jag. Mycket har jag lärt mig. Många nya erfarenheter rikare. Mycket kommer jag säkert att återkomma till i mina funderingar...

Just nu njuter jag av att vara hemma. Njuter av att få göra det som jag tycker om att få göra. Jag får sitta länge vid frukostbordet med tidningen och ett olöst sudoku framför mig. Ingen jagar på mig här eller ropar i högtalaren att nu är det tid för nästa programpunkt.
Det känns så bra just nu...

Och tänk att jag klarar av att baka vårt dagliga bröd igen. Något jag saknat.
Även detta att få baka kanelbullar åt sonen som han uppskattar så mycket. Något som tyvärr inte är alla förunnat att kunna klara av. Jag får även laga lunchlådor åt mannen i mitt liv att ta med till jobbet. Det finns så mycket jag kan och klarar av som plötsligt blivit ännu mera värdefullt för mig. Mycket beroende på vad mina nya vänner lärde mig under min bortavistelse...

Ute har det blivit höst. Löven faller sakta ner från träden. Det mesta bäddas ner igen för att kunna ta emot vintern som vi har framför oss. Men sen börjar vi längta till nästa vår igen.
Och jag har faktiskt tänkt skaffa mig flera tulpanlökar att gräva ner.
Brunnen har gjort sitt för i år...
Hösten är här...
Den bästa plats på jorden...
Ännu ska det ske.
Mina nya vänner lärde mig att mycket ska ske i en människas kropp innan livet tar slut...

3 kommentarer:

  1. Underbart. Jo du, några kanelbullar har jag aldrig kunnat baka ;)

    SvaraRadera
  2. Visst är det härligt att ha ett hem att komma hem till!? Duktig du varit som klarat av att vara borta - det tar nog sitt att vara borta och träffa nya människor, även om det också ger mycket!. Låter hoppfullt med fler tulpanlökar - snart har vi vår igen! Kram

    SvaraRadera
  3. Maria, Du kan så mycket annat!
    Jag kan inte springa som du t.ex. Kan knappt gå 20 m med rollator och då måste jag vila emellan... Känner mig lite avundsjuk ibland...

    Och Monika, det är helt underbart att ha ett hem. Ett egna hem...
    Jag har mått bra av att vara borta men vill nu fortsätta "måra på" här hemma! Kram...

    SvaraRadera