Nu under advent- och jultiden passar det ju bra att blogga om jultider. De som vi tycker så olika om.
Jag råkar tillhöra den kategori som tycker om den här tiden på året.
Jag tycker om ljusen, enrisdoften, pepparkakorna och allt som fyller huset just nu. För mig är detta en tid när jag trivs och mår bra...
Samtidigt fyller tiden mig med vemod.
Inte alla är förunnade att ha det så bra som just jag får ha det dessa tider.
Många lever i fattigdom och nöd även i vår del av världen.
Vi behöver inte alls söka oss till andra sidan jordklotet för att se fattigdomen. Om vi vill se den. För det är väl det som allt handlar om. Att vilja se eller att blunda för den verklighet vi lever i...
För en del är verkligheten den att den för mig självklara julskinkan bara är en dröm. För andra kanske ett par nya byxor vore en dröm. Jag tror inte att jag riktigt förstår hur det är att leva fattig! Jag har ju mera än jag behöver. Medan andra inget alls har...
Så orättvist livet är fördelat.
Och för inte alls allt för länge sen fanns även denna fattigdom i vårt land...
Det har berättats för mig om min farfar som var född i slutet på 1800-talet att han som 7 åring behövde ett par nya vadmalsbyxor. Då skickades han ut i skogen för att hugga ved.När han fått ihop pengar till ett par byxor fick han traska iväg till skräddaren som mätte gossen och skulle sy upp nya byxor åt honom.
Bredvid skräddaren bodde skomakaren. Farfar fick pengar över och kunde då gå in och samtidigt beställa nya läderstövlar åt sig.
När han kom hem bestraffades han för att han slösat bort pengar.
Han var 7 år...
När min far var liten (han var född i början på 1930-talet) fick han samma trähäst två år i rad i julklapp.
Första året var hästen med tillhörande släde trävit. Andra året var den reparerad och målad. Släden var visst grön...
Jag tror inte vi förstår hur bra vi har det! Vi som får bo i vår bekväma trygghet...
Hejsan. Ja, den här konsumtionshysterin kring julen gillar jag inte riktigt. Försöker hålla igen lite på klapparna till barnen. Min egen mor brukar berätta om att deras dockor försvann en tid före julen. På julafton hade dockorna fått nya fina kläder och det var de glada åt då, tror jag. Undrar vad mina egna barn skulle säga om en sådan manöver...? God forts/ Anna-Lena Kackur
SvaraRaderaintressant att höra historien om farfar; har inte hört den förr. Var det alltså så att han "borde" ha sparat det som belv över från byxorna? Slöseriet var i så fall skorna? Historien om din pappas julklapp var också ny för mig. Svårt att avgöra vem av de två som då det begav sig var mera besviken...
SvaraRaderaKram, kusin Rut
God morgon på dej julmysare!
SvaraRaderaSitter själv och myser med kaffe och rostat bröd. Första lediga dagen efter vak. Det är lugnt i huset, maken på jobb och barnen i skolan. Lilleman skulle ha en röd jumper. Han skall vara tomte i lussetåget i morgon. Alla röda jumprar var för små. Det fick bli en röd tröja. Sitter nu och njuter av lugnet. Tänker på det du skrivit om hur bra vi har det. Saker vi vuxna och barn kanske ser som självklara. Stackars lilla farfar pojken, känner ett litet hjärtsnörp. Bara 7år, och tvingas bli medveten om livets realiteter så tidigt, och säkert innan också. Tänker på en annan liten pojke min mamma brukar berätta om. Det gällde lingonplockning och ett par nya byxor. Hans mor sa: "Om int do plocka no så inga byxor kombe he"! Det har blivit ett ordspråk för min mamma och oss barn.
Min pappa också 7år gammal och ngr kamrater färdades med sparkstötting 10km för att hälsa på en skolkompis som hade fått "blindtarmen tagen ut". Något mellanmål tror jag inte gossarna fick innan de startade hemfärden också 10km lång. Detta torde ha varit 1941 eller 1940.
Ljusstakarna lyser i fönstret, ljus brinner i hjärtljuslyktorna, amaryllisen håller på och slår ut. Känner det så rogivande. Önskar jag skulle ha en kamera och kunna dela bilden med dej. Nu får du i stället sluta ögonen och tänka dej. Har de senaste åren kännt stress över julen, men ser fram emot denhär julen. Vakar natten till julafton, sedan är jag ledig. Det brukar vara stämningsfullt också på jobbet inför jul. Mysigt pyntat, adventsstjärnor och ljusstakar.
Nu gryr dagen utanför mitt fönster. Önskar dej en skön dag i adventstid! h Marina
Ja A-L nog är dagens julklappsbestyr annorlunda mot förr. Barnen i dag är så bortskämda att de uppskattar inte ens det de har...
SvaraRaderaRut; Jag tror det var så att farfar borde ha låtit bli att köpa stövlar för han hade ett par som dög åt honom. Det var slöseriet det! Och min pappa brukade säga att hästen blev bara vackrare med åren. Vad han nu menade med det...
Och till dig Marina önskar jag julefrid!