måndag 2 januari 2012

nytt år igen...

Det känns så konstigt.
Ett år har gått till ända, ett nytt år har påbörjats....



Vad har vi för förväntningar på det nya året? Vad vill vi ska hända? Vad drömmer vi om? Vad hoppas vi på?
Hur ser det gamla året ut? Hur blev det? Blev det som vi hoppades? Slog de gamla drömmarna in?
Många frågor men inga svar...

Jag tror att jag har slutat hoppas!
Jag tar dagen som den kommer till mig och försöker leva efter den. Ändå har jag också drömmar och fantasier. Men jag orkar inte hoppas.
Jag inser att livet är som det är. Några större under och mirakler är inte att vänta på.
Dagarna kommer och dagarna går och jag får följa med dem och se hur allt blir. Jag gör det lilla jag kan och det andra får jag överlämna åt andra.

Jag inser att om jag inte hade min underbara familj så bodde jag antagligen i en liten lägenhet i stan och var helt beroende av samhällets tjänster. Tjänster som kanske inte alltid är så roliga att ta emot. För det är ju bara så här ändå...

... att var och en av oss vill klara oss själva!
Vi försöker så gott det går och stolta drar vi oss fram genom livet. Det är ofta envisheten som bär oss vidare.
Så är det för mig åtminstone...

Jag har nu börjat inse att jag levt mer än halva mitt liv. Sällan blir en människa över 100 år vilket jag skulle bli om jag fick leva lika länge till. Men knappast blir det så.
Vad har det blivit av mitt liv?

Eftersom jag är en egoistiskt sinnad människa vill jag förstås också betyda något för omvärlden. Jag vill bli ihågkommen på något sätt. Det skulle glädja mig sen när jag befinner mig på andra sidan detta livet. Tror jag...

För om något från detta liv betyder något då vet jag inte. Men tanken på det just nu roar mig. Tänk att få bli ihågkommen på något sätt!  Något som skulle komma att betyda något även för andra människor. Något som skulle betyda något inte bara för mig själv utan även för andra. Det skulle alltså vara att jag lämnade något av mig själv till de som ska leva efter mig...

Det här är funderingar jag har så här i början på det nya året.  Lite ledsna och sentimentala kanske. Men ändå mina egna funderingar.
Det är väl just det som allt handlar om. Att vi får komma fram med något som är vårt eget. Något som är bara mitt. Något som betyder något.
Men det är ju just det som är att vara människa!






Varje människa är unik och har något alldeles eget.
Värt att tänka på inför det nya året...



























2 kommentarer:

  1. Du betyder nåt för mig. Känns så värdefullt att vi fått kontakt. Det är givande för mig. Att läsa det du skriver. På nåt vis når du mig djupare än många andra just för att du inte gör vad man världsligt kallar "storverk". Kanhända når du mig just för att du ÄR mitt i det vardagliga. Som jag känner det finns det en närhet till livet, Livet, där, i det, som är mycket speciell. Lite som en (för många) dold skatt...Livet strömmar i dina funderingar.
    I övrigt förstår jag, tror jag, din känsla...
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Tack Maria!!! Dina ord betyder mycket för mig...

    SvaraRadera