torsdag 7 mars 2013

vårsolen

har börjat visa sig...

Visserligen har vi det ännu kallt och långt till våren men det finns i varje fall lite hopp när solen visar sig.  Så lite behövs egentligen för att en människa ska känna sig nöjd.
Eller åtminstone nöjdare...

Just i dag är jag trött.
Om det inte vore så pinande kallt och blåsigt ute skulle jag sätta mig där ute i solens sken. Men det får allt vara till en annan dag.
Jag är trött och gnällig.
Har kramper i högra benet och foten som gör att hela benet rycker och knycker. Det känns som att snart går stortån av. Jag vill inte vara med om detta men som så många andra gånger i livet har jag inte så stora valmöjligheter. Det är bara att hänga med...

I går var jag till en ortoped och visade upp min onda höft och röntgenbilder som tagits på denna. Hans konstaterande var genast att om jag varit en "vanlig" patient skulle han velat operera och sätta in en ny höftkula. Utsliten höft har jag tydligen.
Men min numera sittande tillvaro förvärrar tanken på en eventuell operation. Han ville se det som en absolut allra sista åtgärd. "Först när du inte orkar leva med smärtan längre!"
Så det blev starka piller igen.
Jag orkar inte längre räkna hur många piller jag tar om dagen...



Jag är inte ute efter att klaga och att någon ska tycka
synd om mig. Det vill jag inte.
Men lite, lite får ni gärna tycka synd om mig. Det skulle kännas skönt i alla fall.
Jag är av den åsikten att en människa mår bra av att någon tycker lite synd om henne ibland. Men inte för mycket. Inte så att det blir ett daltande. Det mår ingen bra av...

Jag är förresten glad över doktorns utlåtande i går. Det betyder ju att jag inte gnällt och klagat utan orsak. Han såg att jag har ont.
Tänk så skönt att bli tagen på allvar...

Jag får väl skriva som Tomas Sjödin gör:
"Man kan stå ut med ganska mycket så länge man har någon att berätta det för!"
Så tänker även jag...

Nu börjar det grönska lite på fönsterbräden. Dottern sådde några frön som redan börjat gro. Tänk att så lite kan betyda så mycket.



Och jag fortsätter drömma om den evighetslånga, varma sköna sommaren med mycket blommor och dofter...

9 kommentarer:

  1. Jag tycker allt lite synd om dej :)
    Hoppas pillren hjälper och att vi snart kan ses.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det!! Sånt värmer...

      Radera
  2. Jaaaaa, jag tycker också lite synd om dig! Inte kul att behöva ta många o starka tabletter. Och det låter verkligen som besvärligt...Och så tycker jag att man kan behöva "klaga av" sig ibland, men ändå är ju att berätta hur det är inte att klaga. Sagt det förut, säger det igen: du är en hjälte (vilket inte betyder att du måste vara stoisk o stark!).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maria! Vet du, många gånger har jag tänkt på dig och då har jag tänkt - "nä... klarar du dig så ska jag väl också göra det!"
      Tack för att dina tankar har fått bli en del av mitt liv!

      Radera
  3. En stor och varm kram till dig! Ser fram emot att få träffas snart igen! Kraaaaam Monika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack min vän!
      Jag börjar bli lite nervös inför att komma men som vanligt brukar det nog bli bra till slut. Men jag VILL verkligen komma...
      Kram tillbaka!

      Radera
    2. Lite synd är kanske det som vi kallar empati! Jag har själv fått möta det de senaste månaderna och vet att det känns gott och ger styrka. Gör att vi orkar en liten bit till ett ögonblick i sänder när det känns som jobbigast. Någon klok har sagt: Vandra inte bakom mej, inte framför mej utan vandra bredvid mej. Var min vän! Kram! Marina Ps Tycker nog lite synd om dej. Tänkte flera ggr i somras om jag skulle ta mod till mej och fråga om du och jag ev skulle träffas. Hade så långt sommarlov och tyckte du hade så härliga blommor. Hade själv sått så många frön och hade många extra koppar som jag tänkte att kanske skulle ha glatt dej? Vi människor är ju ibland rädda att tränga oss på och störa varandra. Ibland saknar jag förr i tiden när jag var liten och min mamma, fasrmor och deras vänninor (också gubbarna) smög sig in på en kaffe och en pratstund eller också viftade de med koppen när ngn kom förbi delade en liten stund i vardagen. Allt var inte bättre förr men nog fanns det godbitar då också! Ha en fin lördagkväll! DS

      Radera
  4. Tack Marina!
    Vet du, när det blir vår och sommar igen så är du så välkommen hit!! Med eller utan extra koppar frösådder... :)
    Det skulle verkligen glädja mig om du kom!
    Jag tycker så om trevliga spontana besök och allt som oftast är jag hemma. Ring innan så är jag det säkert...
    Kramar...

    SvaraRadera
  5. Tack Gunilla för inbjudan! Blir glad och ser framemot att vi får träffas! Kram!

    SvaraRadera