tisdag 13 maj 2014

funderingar

kring livet har jag ofta...

Mina frukostsemlor...
På nåt sätt är det som att bloggen har blivit ett slags forum för mig att ventilera kring allt.
Och skall jag vara riktigt ärlig så trivs jag rätt så bra med det...

I går när jag påbörjade denna skrift hade jag redan hunnit med att baka mina frukostsemlor.
De blev riktigt goda om jag får säga det själv. Och då var klockan inte mera än förmiddag.
Men det var i går det...


I dag har jag hunnit med en runda över skogen till fysioterapeutens palats. Där har jag fått välbehövlig massage för min trötta kropp.
Jag tror faktiskt jag slumrade till en stund där...

I går och i dag har jag varit tvungen att använda en annan rullstol än den jag är van med när jag rör mig inomhus. Jag känner mig så missnöjd med detta arrangemang. Jag vill ha tillbaka min käre Otto - vilket jag också får i kväll.
Märkligt att jag reagerar så med tanke på att det inte skulle bli så här...

Min egen Otto och min egen man...


Jag skulle ju klara mig utan rullstol hade jag tänkt. Men det blev inte så och nu saknar jag min Otto.
Alla andra stolar är obekväma och på fel sätt...





Jag är en vanemänniska har jag märkt. Jag tycker inte om förändringar och jag tycker inte om när jag inte kan planera i förväg.
Jag tycker inte heller om när jag inte kan ha saker och ting under kontroll.
Under min kontroll.
Som jag tex inte kan ha när jag inte längre kan använda mina ben.
Fast det kan jag göra lite av när jag får vara ute och cykla.
Ha allt under min egen kontroll alltså...


Det där med att cykla vill jag ropa högt för. Till alla er som också kan. Trampa på medan du har förmågan...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar