måndag 14 juli 2014

nu först

börjar fåglarna sjunga...

Klockan har för länge sen passerat 08.00 och det har varit så tyst utanför fönstret.
Oroväckande tyst.
Jag undrar om det var gårkvällens åska och dunder som skrämde bort dem. Något måste det ju ha varit för så här tyst brukar det inte vara här utanför.
Men nu börjar fåglarna sjunga igen...

Med åskan kom också ett förlösande regn. Innan var det tryckande varmt. Nästan svårt att andas.
Efter regnet gick allt mycket lättare. Trädgården lyste upp precis som om den tackade för svalkan och vätan den fick. Det var torrt och tungt innan åskvädret. Allt blev så mycket lättare igen.
Även detta att andas...

På dagen var mannen min och jag till staden norröver och inhandlade ett par nya sandaler åt mig. Ett par allt för dyra enligt mitt tycke men absolut nödvändiga. Mina gamla kändes för smala och var därför obekväma.
Jag har korta och tjocka fötter och har därför svårt att hitta lämpliga skor.
För även om jag sitter hela tiden så behöver även jag bekväma skor.  Nu hittade jag dem.
Sitter perfekt på fötterna...

När problemet med vatten och skor är över kan vi nu fortsätta igen.
Fast lite dåligt samvete har jag allt...

Livet är så orättvist fördelat.
En stor del av jordens befolkning har inget vatten. Ännu mindre sandaler att sätta på fötterna.
Vi har allt i överflöd.
Och kommer inget vatten uppifrån så vrider vi på kranarna och får fram det ändå.
Många människor får traska många och långa kilometrar för att få sig några droppar oftast smutsigt vatten.
De skulle vara tacksamma om de ens fick några droppar av det vår brunn ger.
Det som inte duger åt oss att dricka. Vi skulle bara bli sjuka av att dricka det...

Ibland undrar jag om det inte är så att vi själva gör oss sjuka.
Vi är så renliga och noggranna med vad vi äter eller dricker så om vi får i oss något annat blir vi genast sjuka.
När vi åker på våra välfärdsresor till sydligare solstränder drabbas vi ofta av magsjuka därför att våra magar inte tål den bakterieflora som finns där. Skulle vi inte vara så noga med vår renlighet kanske vi skulle klara oss bättre...


I lördags var jag på en mycket trevlig 50 års fest. Det har jag förresten varit två lördagar i rad nu.
Jag har kommit upp i de åren att även yngre människor fyller 50 år.
Nåja, det var inte det jag skulle skriva om.
Det var samtalsämnet vid ett av borden där jag satt.
Allt handlade om träning, dieter, resor och upplevelser...

När blir människan nöjd?
Kommer vi i vår del av världen aldrig att inse att vi ska vara nöjda med livet som det är?
Jag förstod av samtalet att livet är så kort och somrarna är så korta så vi måste ju passa på och unna oss något. Vi skall inte slå oss till ro och bara vara nöjda.
Lite södernresor ska vi absolut unna oss under den kalla och mörka vintern. Dessutom gör en skidresa till fjällvärlden oss gott ibland. Och när sommaren kommer behöver vi både båt och villa förutom den ordinarie bostad vi har.
Dessutom ska vi äta sunt och träna mycket så att vi får leva länge...

Jag bara suckar inombords...

2 kommentarer:

  1. Å, så jag känner igen problemet med att få bra skor! Men jag har stora och breda fötter + att jag länge efter operationen inte överhuvudtaget hittade skor som gick på mig... Jag har helt enkelt slutat att titta på prislappen, för jag får vara nöjd om jag hittar bra skor. Sedan i längden blir de kanske inte så dyra, för kvalitetsskor håller ju så länge. Nöjd med tillvaron? Där behöver vi olika saker eftersom vi lever i olika förhållanden. Jag var på en ensam resa i början av sommaren (och då mådde jag så bra!). Det var lite som en pilgrimsvandring för mig eftersom min kropp inte skulle klara en "riktig pilgrimsvandring". Som du förstår flyger allt så snabbt här hemma med sonens föusbygge, så jag måste blunda för allt jag skulle vilja ha hjälp med. Då måste jag vara nöjd även om det finns stunder då tålamodet tryter. Då tackar jag Gud för en dryg vecka då jag själv rådde över min tid och mina tankar fick vandra som de ville. Hoppas vi ses snart i verkligheten också! Jag skulle gärna komma till ert, men jag blir som paralyserad i värmen - ingenting blir av, så jag håller till 100% med om vad du skrev om regnet och åskan. Ha de gott. (Jag hoppas att ingen missförstår vad jag skrev om föusbygget, för det var egentligen ingen klagovisa. Jag är lycklig över att sonen är lycklig och optimistisk med det han tycker om att göra!)

    SvaraRadera
  2. Jag mådde bra i början av sommaren i Skottland, men nu har krämpor avlöst varandra: från fötter till huvudet till mitt emellan... Jag skyller allt på värmen...

    SvaraRadera