systemets fel

tycker jag mycket är...

I dessa tider när världen är så orolig som den är så måste vi också tänka på helt andra saker.
Vi orkar inte hela tiden ta in nya hemskheter som sker. Allt blir för mycket till slut.
Världen är i uppror.
Det kokar överallt tycks det som.
Och vi har bara att finna oss i det hela...

I går satt jag och pratade med en bekymrad mamma.
Hon hade blivit kallad till skolan för att diskutera sina söners oro och störande beteenden.
Något jag på sätt och vis kan förstå eftersom det handlar om pojkar med många "myror i brallan"...

Ändå började jag fundera på problematiken efteråt.
Jag förstår om skolan upplever barnen som besvärliga. Men är det deras fel?
Barnens alltså...

Är det överhuvudtaget möjligt för ett barn under 10 år att sitta stilla och vara tyst en hel dag?
Ett barn som inte kan språket. Som inte förstår varför det hamnat i vårt iland.
Som inte förstår varför det måste lämna sitt hemland.
Ett barn som inte heller förstår varför de flydde därifrån. Att de var tvungna till det för att få det bättre här hos oss.
Och som kommer till ett kallt klimat där människorna pratar helt annorlunda. Som inte förstår vad de säger.
Där det serveras konstig mat i skolan. Mat som de inte förstår sig på.
Som de inte tycker om att äta för att det smakar så annorlunda...

Ingenting är som hemma.
Det borde vara ett tryggt land de kommit till men allt känns främmande och skrämmande för det lilla barnet.
Så klagas det på dem i skolan.
De kan inte sitta stilla och vara tysta. De stör andra. Kanske för att de är rädda?
Den unga mamman förstår inte.
Förklarar för mig att pojkar måste få springa. Pojkar kan inte sitta stilla.

(fotot från nätet...)

Och jag tycker att hon har rätt...

Det är knappast barnen det är fel på.
Hela skolsystemet är fel när barn ska kuvas, sitta stilla. Vara tysta. Inte störa.
Så tycker jag...