onsdag 5 juni 2013

ge aldrig upp

kunde jag ha som rubrik i dag...


Många gånger gråter jag över livets orättvisa och är beredd att ge upp. Jag tycker att jag inte orkar längre. Att jag har rätt att få lägga mig ner och vila lite.
Men ännu fortsätter jag.
Kanske för att jag samtidigt blir rädd när jag tänker på att inte fortsätta...



Det är ju så med oss människor att hur eländigt det än känns så vill vi fortsätta för att vi inte vet hur alternativet skulle se ut.
Livet är oss allt för dyrbart för att vi skulle kunna tänka oss något annat. Vi tycker om att leva trots allt. Vi vill finnas med i allt som händer. Vi vill inte släppa greppet och förlora kontrollen. Vi vill vara med.
Så är det för mig åtminstone...

Vi kan inte kontrollera allt.
Vi råkar ut för saker som vi inte vill vara med om. Saker vi inte kan påverka själva. Men nånstans tror jag att det handlar om att lära sig hantera det vi råkar ut för. Att inte låta bitterheten och besvikelsen ta över. Då förpestar vi bara livet både för oss själva och i synnerhet för andra.

Det handlar om att lära sig se det positiva i allt som händer tror jag.
Att inte ge upp hur det än känns...

Så därför bakar jag vårt dagliga bröd i dag.
Jag vill göra något jag kan och klarar av. Jag vill inte ge upp nu. Jag tror att jag behövs här ännu en tid...

2 kommentarer:

  1. Så sant som det är sagt.Vem vinner något på att vi ger upp? Jag beundrar din kämpaglöd.

    Hälsningar från Margareta i Forsby.

    SvaraRadera
  2. Ja, som nån sa till mig en gång: kanske det viktigaste är just att du överlever. Talade starkt till mig då. Kanhända är ens livsuppgift nåt sånt: att inte ge efter för bitterhet, besvikelse. Det är en viktig - mycket vardaglig - uppgift. Att kämpa väl! Och då o då få slappna av i kampen. Kram!

    SvaraRadera