söndag 6 maj 2012

skogspromenad

den första för i år...

Dottern och jag var ute på en runda i skogen. Jag konstaterade att jag var det senast för ca 6 månader sen. Det blåste och var kallt men solen värmde där det var lä.
Det var underbart att känna doften och ljuden och fågelsången...

Jag tänkte på det när jag satt i kyrkan i dag att oj vad mycket en människa måste lära sig!
Jag vet ju att det inte bara handlar om mig utan om alla människor. Alla har vi något vi måste lära oss. Oftast genom sorger och besvikelser.
Ingen av oss slipper smärtfritt genom livet...

Jag lyssnade på en människa som beklagade sig över sin värk. Över hur svårt livet blivit. Hur hon måste omprioritera och göra allt på ett annat sätt numera.
Jag vet tänkte jag...

Men så är det. Alla har vi vår del att lära oss. Även om jag tyckte att hon som kan gå kanske inte har det så svårt.
Men för henne var och är det svårt...






Om vi lyssnar på varandra märker vi att alla har vi något att dela med oss. Både av glädje och sorg. Om vi lyssnar så lär vi oss ännu mera...

2 kommentarer:

  1. Håller med - så sant så. Dessutom är lyssnandet en stor konst i sig. En del verkar lyssna utan att höra, om du förstår hur jag menar.

    Sorg och bekymmer har jag också haft mycket av tidigt i livet. Men jag är glad att jag kan gå och springa.

    Kram till dig bästa kusin,
    Rut

    SvaraRadera
  2. Tack för det!
    Livet är tufft men vi fortsätter trots det...

    SvaraRadera