torsdag 1 november 2012

morgonstund

har guld i mund....

Eller hur det nu var.
Jag har i alla fall en liten stund när jag får sitta alldeles ensam med mina tankar. Tänk vad skönt det kan vara då!
En del människor här börjar ställa sig för hemfärd redan. Tiden går fort. Men de ska vara här bara två veckor medan jag ska vara tre...

Att komma hemifrån några veckor gör att jag börjar uppskatta det jag har hemma på ett alldeles nytt och bra sätt. Hoppas jag!
Att de klarar sig bra hemma är jag helt övertygad om men visst saknar jag dem. Men det får vara bra så här nu...

Det finns ju de som inte har något hem att längta till. Eller de som bara har några tomma väggar att tänka på. Ingen som finns där som väntar och också längtar.
Men vi som har någon hemma borde verkligen lära oss att uppskatta dem mera. Se dem som en gåva som livet skänkt oss och inte som några som ska tas för självklarheter...

Nu ska jag avsluta för att ta mig till en ny diskussionsgrupp. Få se vad det blir i dag. I går handlade det om hur vi ska undvika att bli bittra. Ett stort ämne värt att lägga mycket mera tid på...

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Tack för det!
      Här går det riktigt bra. Bättre än jag trodde faktiskt. Nya människor, nya intryckk hela tiden.
      Jag har försökt kommentera på din blogg ibland men inte lyckats komma in där - så du vet: Jag har inte glömt dig! Kramar

      Radera