inte hade jag tänkt mig hit inte...
Jag har alltid tyckt att jag klarar mig så bra. Att jag inte behöver hjälp utifrån. Att "själv är bäste dräng" liksom. Och visst är det så. Jag klarar mig hur bra som helst egentligen. Tack vare min allra bästa vän, livskamrat, mitt allt...
Jag trivs allra bäst när jag får hålla till hemma. När jag inte måste anpassa mig till andra. När jag får göra sånt jag kan och får låta det ta den tid det tar.
Jag trivs alltså hemma. I mitt eget hem...
Ändå inser jag att det var bra för mig att komma hit. Att här få träffa andra. Likasinnade. Lika beroende som jag av hjälp. Människor med så olika livsberättelser. Ändå med samma mål i livet. Att överleva. Att komma vidare. Att inte ge upp...
Därför behöver jag vara här just nu. För att lära mig av mina medmänniskor...
Hej!
SvaraRaderaDet låter som om du kommer att ta många positiva saker och tankar med dej hem. Tror att det här kan vara riktigt bra för dej. Sköt om dej min vän!
H. Anette
Din allra bästa vän och livskamrat talade så vackert om dig igår.
SvaraRaderaEn god fortsättning på Masku-vistelsen önskar jag dig.
Jag är också så glad för att det går bra här. Och tacksam för allt jag får lära mig och för att det går bra för dem hemma också...
SvaraRadera