tisdag 4 mars 2014

en önskedröm

har jag i dag...
Drömmer...

Jag vet att den inte kommer att slå in. Jag försöker vara realistisk. Inte skena iväg i mitt drömmande.
Ibland är det så svårt. Att vara realistisk alltså.
Men just i dag önskar jag så...

Jag önskar att jag kunde gå. Jag vet att det är omöjligt. Att jag aldrig mera kommer att kunna gå. Och då menar jag ALDRIG.
Så där mänskligt sett är det bara så. Det låter så hemskt och negativt men så är det. Det är bara att "gilla läget", acceptera, finna mig i det eller hur jag nu ska tänka.
Just i dag vill jag inte det.
Alltså gå med på att det är så...

Så skulle det inte bli - men bra blev det ändå...


Jag blir också så irriterad på alla som kan.
Jag vet att det är fel av mig men så är det. Jag blir irriterad.
Och lite (eller mycket) avundsjuk...





På alla som har förmågan men som inte gör något åt det. Som bara klagar över än det ena, än det andra.
Som visserligen för tillfället kan ha en giltig orsak men som vet att den går över. Och ändå fortsätter klaga...



Förlåt mig alla som jag sårat nu. Det var inte meningen att göra någon ledsen.

Hit vill jag också!
Men jag måste få ur mig detta just nu. Just här.
Det är ju inte någons fel att jag inte kan gå!
Absolut ingens fel. Inte mitt heller.
Men det som blir fel är när vi var och en alltid sitter och klagar på att något är fel.
Där är jag själv den störste boven...

Vi kan aldrig känna oss nöjda med hur livet blev. Vi vill hela tiden ha det på ett annat sätt.
Allt skulle behöva vara annorlunda. Helst bättre.
Jag kan inte förstå varför vi inte tillåter oss att vara lyckliga?
Varför gör jag inte det?
Varför kan vi = jag inte vara nöjda med hur det är?
Oberoende av hur vi har det...



För allt handlar väl sist och slutligen om hur vi förhåller oss till det som händer?

Lite, lite liv syns hos Mårbackas Hanna...








Förresten - i går kväll kom pelargonerna fram från sitt vinteride...

3 kommentarer:

  1. Hej Gunilla! Så länge sedan sist! Blir så ledsen över din sorg, besvikelse och frustation. Kan försöka tänka mej lite in i hur det känns men kan aldrig säga att jag förstår. Vi säger kanske ibland att vi förstår men vi kan aldrig tänka oss in och förstå en annan människas förluster och besvikelser. Jag tycker det är bra att du skriver och berättar för oss andra som kanske snubblar över livets små förtretligheter och låter dem ta väl stort utrymme ibland.
    Nu blir det snart vår! Har hört endel småfåglar sjunga redan. Solisterna har jag svårt att namnge men njuter av fågelkvittret! Hoppas du har det så bra du kan! Varma kramar till dej! H Marina

    SvaraRadera
  2. HEEEEJ!

    Och tack för din kommentar.
    Det var faktiskt länge sen sist...
    Hur har du det? Har tänkt på dig då och då.
    Ska du inte ta och komma hit nångång? Eller hur har du det med jobb och allt annat?

    Småfåglarna är på gång här också. I dag tror de att det är ett särla vårregn som droppar ner över dem - vilket det också tycks vara.
    Livet går så fort nu. Snart har vi sommaren här. Jag väntar alltid med spänning på vad som kommer att hända sen. Tror på Gud och Livet...
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen!
      Jo jag kommer gärna och hälsar på! Har ganska fullbokat eller mycket de närmaste 2 veckorna men sedan tror jag det blir lite lugnare. Skulle vara så givande att träffas och småprata över livets små under och vardagshändelser. Ha det gott du också!

      Radera