sommartider

har vi nu...

Juni var den varmaste och torraste månaden på länge.
En del njöt och mådde bra medan andra igen led och mådde dåligt.
Jag tillhör den del av människosläktet som tyvärr inte kan njuta av närmare 30 ° värme nån längre tid.
En dag går bra, sen räcker det för min del.
Men allt går om man bara vill brukar jag tänka ibland. Och faktiskt lyckas det tänkesättet riktigt bra ibland.
Andra gånger inte alls...

Vi här på vårt lilla torp är i full gång med odlingarna.
Förr i tiden då smeden Nick eller senare systrarna Edla och Kajsa bodde här så klarade de sig rätt så bra med det de odlade på detta torp. Men de hade då lite mera mark än vi har.

Vi försöker ändå så gott det går odla så vi kan vara självförsörjande på grönsaker åtminstone några månader i året.
Redan i början på april sådde vi sallad, lök och spenat i drivbänken.
Spenaten är nu delvis uppäten, delvis i frysen.
Juni månads värme gjorde att den växte och växte och sen ville den börja blomma och bilda frön allt för tidigt. Jag tycker inte att spenaten är god längre om den får börja blomma så därför blev det tidig skörd. Jag har nu sått ny spenat...

Squash har vi kanske sått för många av. Eller så inte.

Beror på hur många frukter vi får av dem. Det är lätt att förivra sig och så för många när de gror och växer så bra. Och det är så roligt att se hur ett litet frö växer upp till en stor och kraftig planta. Vi har en stor bänk enbart för squashen.
Där växer de i mest hönsgödsel och sågspån.
Ren mylla sattes endast i en rejäl planteringsgrop per planta. Sen får de söka efter näring från gödseln själva. Och som de växer sen!
Bladen är stora som rabarberblad. Nu återstår att se om det kommer någon frukt på dem.
Eller... de kommer.
Jag har faktiskt ätit upp den första. Väntar ivrigt på flera.
Squash steks direkt som den är, eller rivs och blandas med lite tillbehör och formas till goda biffar. Squash kan användas i stället för lasagneplattor, skivas tunt i sallad osv.
Vi har vanlig grön, avlång sommarsquash men även små klotrunda. Dem har vi aldrig haft förr men jag tänker att de kan bakas i ugnen med något gott innehåll i...

Potatis odlar vi i pallkragar.
Så gjorde vi även förra året. Så stora mängder blir det inte men eftersom vi inte har några lagringsutrymmen för potatis så gör det inget att vi får äta dem direkt vi tar upp dem ur jorden.
Likadant är det med alla andra grönsaker vi odlar. Vi skördar och äter direkt det som inte går att förvälla och sätta i frysen förstås.
Det skulle vara den där jordkällaren. Men den har vi ingen plats för här på vår lilla tomt.
Morötterna har knappt börjat växa än.
De växer allra bäst i höstmörkret brukar min käre make säga. De sås alltid först i mitten på juni.
Vi har lärt oss att då slipper vi undan alla morotsflugor och annat som gärna vill smaka på morötter.
Rödbetorna växer och frodas i mina pallkragar. I år har jag två stycken. Förra året en.
Jag sådde som vanligt allt för tätt och måste sorgset gallra en hel del.
Men ska det bli nån skörd så...

Jag tycker också om att ha blommor av alla de slag.
De blir som en extra belöning för allt arbete.

För det är ju så att visst ligger det en hel del arbete också bakom en trädgårdsodling.
Men ack så trevligt det känns när belöningen kommer.

Som tex när Norrlandsschersminen blommar.
Då är alla minnen av ogräsrensning och bortgrävning av lupiner och annat mindre trevligt borta.
Förresten är det sällan jag tycker något i trädgården är mindre trevligt. 

Allt har sin charm och sitt pris.
Och det kan faktiskt kännas lite meditativt att hänga med huvudet ner från elmoppen och rensa ogräs. 

Åtminstone kommer en känsla av glädje och lycka i mig efteråt...

torrt men vackert

har vi nu...

Men för oss med bara en liten trädgård och tillgång till vatten från kranen är det inga större problem.
Vi kan vattna själva.
Annat är det för de stora bönderna.
Dem tycker jag faktiskt synd om nu...

Sommaren innebär för mig möjlighet att vara ute.
Dygnet runt om det skulle behövas.
Annat är det på vintern när jag är förpassad till att sitta inomhus dygnet runt.
Visserligen då med möjlighet att elda i spisen...

I trädgården växer mina grödor.
Jag är så fascinerad av detta att från ett litet frö växer det upp en planta som blir till mat på bara en kort tid.
I går tex gick jag ut och plockade ihop till en god sallad + att jag kunde förgylla lasagnen med färsk spenat.
Jag fick även hjälp med att skörda rabarbern så nu har jag två ämbar saft att sätta på flaskor i kväll.
Det är underbara tider vi lever i...



Även i hönshuset märks det att det är sommar.
Ute springer två kycklingar som är lite på en månad gamla och inne i huset har vi två som ännu inte vågat sig ut.
Det är intressant med dessa höns. Precis som barn beter de sig.
När jag häller vatten direkt på marken och det blir en enda lerpöl av det är de genast där och kletar ner sig.
Och deras mammor vakar oroligt över dem så att inget ska hända.
En mammas mardröm är att något ont ska hända hennes barn och då spelar det ingen roll om mamman är en människa eller en höna...




Äppelträden ser ut att kunna få många äpplen i år om inte allt torkar bort.
Det återstår att se.
De blommade åtminstone mycket och under den tiden surrade det av bin och humlor i dem.
Värre ser det ut för hallonbuskarna. De ser trötta ut i år. Kanske måste vi satsa på en förnyelse.
Även svarta vinbärsbuskarna behöver en föryngringsbeskärning.
Men den röda vinbärsbusken dignar av bär.
Så hoppas vi förstås också på både blå och röda bär från skogen. Jag har sett att de blommade åtminstone.
Om de inte torkar bort förstås. Det vet vi ju inte förrän framåt hösten.
Men det är ju för oss så att vi kan bara vänta och hoppas.
Att försöka framtvinga bär och frukt är en omöjlighet för oss. Det finns nog bara en som kan ge oss växt och skörd...

Det blommar lite här och var i trädgården.
Allting tycks ha blommat 3 veckor tidigare än vanligt.
Midsommarrosen blommar två veckor före midsommar. Andra rosor likaså.
Fast Teresarosen väntar jag på ännu. Den blommar alltid senare.
Men det var tydligen så det skulle vara det här året.
Och ändå har sommaren bara börjat. Först om en vecka är det midsommar.
Fast ingen kan åtminstone klaga på att vi inte fått ha sommar, sol och värme i år...

Om jag fick bestämma skulle det regna en gång/vecka och så skulle temperaturen hålla sig kring + 20° och inte en grad varmare.
Men nu får jag inte bestämma utan jag försöker ta dagen som den kommer till mig och anpassa mig efter den.
Och det går också ganska så bra om jag bestämmer mig för det.
Såna funderingar från mig i dag...

den kom och den gick

sommaren alltså...

Jag har hört så många klagomål på sommaren i år att jag är alldeles trött i mina öron!
Lätträknade är de som tyckt att vi haft en bra sommar.
De flesta tycker att den var usel och kall och regnig och bedrövlig.
Själv anser jag att jag haft en bra sommar...

Jag har inte behövt vattna särdeles mycket i min trädgård. Jag har inte behövt ligga och stöna p.g.a. den plågande värmen.
Jag har kunnat vara ute i min grönskande trädgård mellan skurarna och jag har mått bra av det.
Ogräset som kommit har varit lätt att dra upp för att marken varit så mjuk och fuktig.
Vinbär har vi fått så vi är nöjda.
Hallon ännu mer än vi räknat med. T.o.m. så jag kunnat koka sylt...

Tomat och gurka har dock inte mått så bra i växthuset och äpplen fick vi inte många trots att vi har tre träd.
Mitt eget grönsaksland växte det i så det knakade. Ännu skördar jag grönkål och sätter den i allt man kan. Bönor och ärter gjorde jag en del misstag med och skörden blev därefter men annars är jag mycket nöjd.
Morötterna frodas i landet ännu. Löken hänger på tork. Lingonen väntar i skogen på att bli plockade.
Allt är som det ska med andra ord...

Sommaren innebar också ett läger för min del.
Jag fick vara med som ledare på ett läger för 11 - 13 åringar på den lägerplats där jag själv tillbringat så många somrar.  Det var både nostalgi och glädje att  få vara med!
Och förhoppningsvis ett bra sätt att lära de unga att alla är lika mycket värda oberoende av om vi kan gå eller inte -
eller har nåt annat problem...

Sommaren gav mig också en semestertripp med honom som betyder så mycket för mig.
Vi gjorde en veckas bilsemester på andra sidan viken.
Underbart roligt hade vi och mycket fick vi uppleva.
Det går tydligen att resa med rullstol också om man bara tar sig tid att planera lite på förhand.
Vi gjorde så att vi bokade hotellrum med lagom bilavstånd emellan och så kunde vi upptäcka vägen runtomkring.
Det blev en vecka av kvalitetstid som vi får tänka tillbaka på när vintermörkret vill gripa tag i oss.


Hemma igen fanns ännu tid för semester och vila. Jag plockade bär av buskarna i trädgården och även lite blåbär. Skogen erbjöd oss mängder av blåbär i år. Underbart!
Lycka är att bo så nära skogen att även jag kan  ta mig dit.
Jag brukar åka med min elmoped, håller om "halsen" på den med högra armen, böjer mig ner och plockar bären med vänster hand.
Det har jag alltid gjort så länge jag kan minnas.
Plockat bär med vänster hand...

Hemma finns även mina hönor och min Ture som förgyller mina dagar. De är roliga varelser att ha att göras med.
Dessutom ger de mig två ägg/dag.
Synd bara att vi förstod det så sent i livet. Hur bra det är med höns.
Men "bättre sent än aldrig" heter det ju så vackert.
Mina höns passar in i vår önskan om att leva så enkelt och
självförsörjande som möjligt.
Naturligtvis klarar vi det inte helt. Det finns så mycket mera man kunde göra om det bara fanns kroppskrafter och ork för det. Men vi är en god bit på väg...

Det senaste på den vägen blev ett utedass.
En plats som inte jag använder själv men som andra i huset kan använda.
Ett litet hus som borde finnas vid varje bostadshus egentligen.
För som världen ser ut i dag och vi ser hur den håller på att förstöras så vet vi inte när vi verkligen behöver ett utedass.
Det kan behövas förr än vi tror. (Inte för att jag vill vara någon form av domedagsprofet. Nej långt ifrån!)
Men nu är vi beredda även på det...

Jag tror på livet och jag tror på framtiden.
Det kommer jag att göra så länge jag andas.
Jag vill envist hålla fast vid att det går att leva oberoende av vilka omständigheter vi hamnar i. Det går att tro på en framtid därför att jag har en tro på en Gud som är med mig genom allt.
Så enkelt och så invecklat är det för mig...